Har Loch Ness-odjuret dött ut? Som gammal "monsterjägare" så tvivlar jag på det. Det har tidigare inte valt att visa sig på upp till fem år, så än är det ingen kris. Däremot får den skotska turistindustrin nu smaka det ris den borde ha haft för länge sedan. En miljard om året har man dragit in på Nessie, utan att lägga ett enda öre på vetenskaplig forskning, trots att det var
 vad man lovade från första början.

Vår gamla kryptozoologisajt gust.st kommer att göra comeback under 2010, men vi kan inte säga när. Tills dess att den återuppstår hänvisar vi er till www.kryptozoologi.se Nu tillbaka till Loch Ness i norra Skottland.

Husbilssockupanten Steve Feltham är den ende som idag spanar över Loch Ness mörka vatten. Ett plask får honom att grabba kikaren. Tyvärr är det bara två badare i Dores Bay som kommit upp till ytan. Fast en monsterjägare ger sig inte så lätt.

I år är det nitton år sedan Steve lämnade sin flickvän och ett välbetalt jobb i England, för att komma till Dorset i Loch Ness, leva utan el och rinnande vatten och spana ut över vattnet för att försöka lösa den tusenåriga gåtan. 

Observationerna har drastiskt minskat från 17 stycken år 1996 till ingen alls mellan 1997 och 2007, EN tänkbar förra året och året dessförinnan och ingen hittills under 2010. 

Minskningen bekymrar både Steve och andra fantaster.

FORTSÄTTER ATT SPANA

"Jag är visserligen optimist, men efter 19 år utan att ha sett Nessie vet jag att oddsen är emot mig. Ändå kommer jag att fortsätta att spana och vänta på att Nessie ska visa sig", säger Steve Feltham. 

"Som ung man åkte jag buss från London till Inverness en gång i veckan, men vid 27 års ålder fick jag nog och flyttade hit", fortsätter han. "Mitt jobb hade bestått i att installera tjuvlarm och det var ju ingenting spännande precis, jag sökte äventyret och fann Nessie och jag är övertygad om att hon åtminstone har funnits i sjön".

"Jag hade ingen el och inget vatten men fick värma mig vid en öppen spis på puben som var min granne. Det låter säkert hemskt för många men för mig var det en frihetskänsla. Jag gjorde nu precis det jag ville och jag har alltid trott på Nessie".

Tony Harmsworth, 62, är en annan Nessiefantast. Fram till 1978 var han delägare i en skönhetsindustri tillsammans med sin hustru, och den dag han bröt upp från den verksamheten i England hade även han bara ett enda mål för ögonen. 

"Jag kände väl till Loch Ness och min dröm hade alltid varit att få se Nessie. Hustrun var lika exalterad som mig, sedan var saken klar".

Han var med om att starta det första och största museet, alltså The Loch Ness Monster Exhibition för att på 90-talet börja köra runt Loch Ness med besökande turister och det är fortfarande hans jobb.

Just nu skriver han en bok om vad Nessie betytt för honom och han är inte förvånad över att färre vittnen hör av sig om vad de sett.

EN MÖRK FLÄCK

"Jag har bara en enda gång sett något på Loch Ness. En mörk fläck kom på snedden rakt över vattnet. Jag säger inte att det var Nessie men det var något jag aldrig kunnat förklara". 

"Du lämnar ut dig själv till hån och förakt om du påstår att du sett vad som kallas Loch Ness-odjuret. Det är säkert därför som observationerna har avtagit". Hans gode vän Mikko Takala flyttade också till sjön för att spåra odjuret. Han blev besatt av det redan när han var åtta år. 

Han var i 20-årsåldern när han tröttnade på livet i London, övergav en lovande IT-karriär och bosatte sig i en enkel stuga på en av bergen, med utsikt över Loch Ness. 

Tre år senare belönades han med en observation. Mikko, som idag är 42 år, berättar: "Det hände i oktober 1995 och jag befann mig nere vid stranden. Ca 300 meter ut såg jag tre pucklar på ytan som sakta rörde sig mot strömmen".

ETT STORT DJUR

"Jag såg pucklarna i omkring 15 minuter och det var helt klart ett stort djur som var på väg över sjön".

De självutnämnda monsterjägarna satte sedan upp världens första "Monster Cam" riktad mot sjön. http://www.lochness.co.uk/livecam/ hade över en miljon träffar i månaden när kameran var en nyhet, idag får man bara runt 33.000 träffar men det anses fortfarande som bra.

Mikko Takala: "Nessie kan vara död men jag hoppas verkligen att hon inte är det".

Personligen tror jag, som tidigare expeditionsledare för GUST (Global Underwater Search Team) och efter att ha gjort tre expeditioner till sjön åren 2000-2001, inte att Nessie är död. Lokala invånare vi intervjuade 2001, berättade att Nessie kunde vara osynlig i åratal och sedan plötsligt dyka upp igen.

HUNDRA OBSERVATIONER

En äldre man sa: "Under andra världskriget syntes Nessie inte till på över fem år. Ingen trodde då att monstret hade dött, bara att det kanske hade goda skäl att hålla sig undan. Så har det varit till och från. Även på 60-talet var det borta, i nästan tio år, men så kom det tillbaka och under en tid på 70-talet gjorde man över hundra observationer om året".

Den skotska turistindustrin har tjänat miljarder på Nessie och inte lagt en krona på vetenskaplig forskning, trots att bl a Adrian Shine bönat och bett om det. Shine har fått mycket kritik för sin skeptiska inställning till Nessie, men har sett det som den enda möjligheten att få vetenskapsmän intresserade.

MÄRKLIGA ÅLAR

Jag håller med Shine. GUST samlade under hela sin tid på historier om just märkliga ålar, som har setts i Sverige och Norge från början av 1800-talet och långt in i våra dagar. Denna okända art kommer emellertid att vara utrotad innan vetenskapsmännen får arslet ur vagnen och sätter tilltro till dem.

GUST lades officiellt ner 2008, huvudsakligen för att jag var för sjuk för att kunna fortsätta. Idag  är jag på bättringsvägen, kämpar nu för att bli bättre, må bättre och träna upp min rygg. Många vill att vi ska göra en ny och sista expedition. Vi får se om det blir så, förutsättningen är att jag blir helt återställd och det kan ta lång tid än.

FOTNOT: Vinjettbilden visar den s k "Kirurgens bild" som anses vara en förfalskning. Skeptikerna har dock aldrig lyckats visa att det verkligen är en modell som fotograferats, trots flera rekonstruktioner och en dokumentär om detta på Discovery.