Nytt drama i Atlanten:
TONÅRSFLICKOR RÄDDADES FRÅN SJUNKANDE BÅT

Aldrig har så många tjejer varit i sjönöd som under 2010, och då har ändå bara drygt halva året gått. Många har varit alldeles för unga och alldeles för våghalsiga, en del har haft för lite erfarenhet men några har också haft en himla otur. Alla har räddats till livet och det är väl ändå huvudsaken...

I februari kom ett antal unga flickor från det kanadensiska segelfartyget Concordia till Rio de Janeiro, efter att ha räddats av den brasilianska flottan. Nästan femtio flickor i åldrarna 16-17 år befann sig ombord på Concordia för en 5-månaderssegling när en storm knäckte huvudmasten.

16-åriga Lauren Unsworth, berättade: "Fartyget kapsejsade och hamnade på sidan, sedan krossades det ena fönstret efter det andra och då förstod vi att vi var tvungna att lämna det". 64 passagerare och besättningsmän hoppade i havet, där de hängde sig fast i ett antal livflottar innan räddningen kom över 20 timmar senare.

William Curry, kaptenen på den drygt 55 meter långa Concordia, uppgav att man visserligen varit förberedda på dåligt väder den aktuella dagen, men att man inte räknat med att något katastrofalt kunde hända. Han chockades när fartyget våldsamt började gunga och de förstod att de ombordvarande befann sig i stor fara.

RADION UTSLAGEN

Inget mayday kunde sändas då vågorna slagit ut Concordias radio, men då man hade en nödsändare som automatiskt utlöstes när fartyget kantrade och började sjunka, larmades räddningscentralerna ändå.

Passagerarna och besättningen hoppade inte i vattnet förrän Concordia började sjunka, då nästan sju meter höga vågor piskade det stormande havet. "Flickorna var naturligtvis rädda där de låg i vattnet, men räddast var ändå jag och besättningen eftersom vi inte visste om någon hört nödsändaren", berättade kapten Curry.

Men räddningsteam hade alltså hört dem och snart visste också media i Kanada hur det låg till. Där bröts både ordinarie radio- och TV-program och chockade föräldrar visste snart att fartyget sjunkit.

TOPPORGANISATION

Det blev dock aldrig någon panik bland föräldrarna, som försäkrat sig om att kaptenen och besättningen på Concordia visste vad de gjorde, innan de skickade sina älsklingar med dem. "Vi skulle aldrig ha skickat vår dotter med segelfartyget, om vi inte vetat att det var en toppenorganisation som låg bakom", sa t ex en fru Johnson till medierna, övertygad om att få återse sitt barn.

Den brasilianska flottan berättade att nödsignalen uppfånngats omkring 500 km från kusten av Rio de Janeiro. Ett jaktplan skickades upp och fann snart livflottarna med passagerare och besättningsmän.

"Vi hade hängt och legat i livflottarna i nästan 30 timmar när vi såg planet för första gången", berättade en flicka från fartyget (här till höger tillsammans med två av sina vänner efter räddningen). "Då visste vi att man hört nödsignalen och att vi var på väg att bli räddade... det var helt underbar och vi grät en skvätt nästan allihopa".

MEDIERNA KRITISERADES

Kanadensiska medier har i efterhand fått hård kritik för att de bl a gick ut med detta påstående: "Livflottar har setts från luften, men hur många som fanns ombord är okänt. Att alla har överlevt betraktas som osannolikt".

När räddningsfartyg anlände till platsen för haveriet, bara några få timmar senare, visade det sig tvärtom att alla var vid liv. Några var visserligen chockade och lite nedkylda, men fartygets läkare betraktade händelsen som tur i oturen och sa att på grund av att de varit så många, hade de värmt varandra, hållit modet uppe och till och med sjungit visor som ekat över havet och vindens dån.

VÄNNER FÖR LIVET

"Det här var min femtonde dag till sjöss och definitivt någonting jag aldrig kommer att glömma", sa 16-åriga Katherine Irwin, efter räddningen. "Först tänkte jag aldrig mera gå ut på havet, men sedan jag tänkt på hur många
vänner jag fick i den livflotte där jag befann mig, har jag ändrat mig".

<>Sextonåriga Abby Sunderland, som actiontales.st följde i flera dagar, räddades av en fransk fiskebåt 400 km väster om Australien sedan hennes drygt tio meter långa segelbåt slagits sönder av en storm och kapsejsat.

Efter att ha nått Reunion island, berättade Abby följande för journalisterna: "Månaderna som gått har varit de bästa i mitt liv. Det var ett underbart äventyr. Man måste vara positiv vad som än händer". Trots att hon är ledsen för att segelbåten slogs sönder i Indiska Oceanen, insisterar tonåringen på att hon vill fortsätta sin ensamsegling. "Skeppsbrottet har inte skrämt bort mig från havet, däremot är jag arg på dom som kallat mina föräldrar oansvariga. Jag visste vad jag gav mig in på, jag har ju seglat ända sedan tre års ålder. Och föräldrarna hade aldrig kunnat stoppa mig, om de nu hade velat det".

DEBATT OM RÄDDNINGSKOSTNADERNA

Hon har särskilt tackat de som räddade henne, framför allt franska och australienska myndigheter, och konstaterar nu att man på nätet menar att föräldrarna borde stå för räddningskostnaderna. "Jag är säker på att USA skulle rädda vilken nationalitet som än var i fara på havet, utan att ta ett öre i betalt", är Abbys kommentar.

Tonårsflickan lämnade Los Angeles Countys Marina del Rey i sin segelbåt Wild Eyes, den 23 januari. Avsikten var att bli den yngsta som ensam seglat jorden runt, men i april tvingades hon stanna och reparera segelbåten.

Efter en våldsam storm i Indiska Oceanen den 10 juni, gick masten på Wild Eyes rakt av och efter två nätter fiskades hon upp av en fransk fiskebåt, sedan ett passagerarplan från australienska Quantas omdirigerats att leta efter henne.

När hon så småningom anlände till ön Reunion, återförenades Abby med sin 17-åriga bror Zac, som ensam seglade jorden runt förra året. Barnens föräldrar, som äger ett yachtföretag, stannade i Kalifornien, där deras mor snart ska föda parets åttonde barn.
Källor: Boating and Sailing News februari 2010, text och bilder och Sky News den 100626. Översättning & Bearbetning: Jan Sundberg