Fallet Betty Cash-Landrum:
UTOMJORDISK FARKOST
ELLER HEMLIGT EXPERIMENT?



Fallet Cash-Landrum är det första UFO-fallet i USA som lett till rättegångsförhandlingar. Det klassificeras som en Närkontakt av Andra Graden på grund av fysiska skador på både vittnena och deras bil, men trots att 30 år gått sedan fallet inträffade, har det förblivit olöst. 

Skeptikern Peter Brooke Smith har skrivit:
"För ufologerna är det här det mest förbluffande fallet någonsin i modern tid, och vad som började som vattentäta bevis för ett lika känt som svårlöst fenomen, har sedan dess utmynnat i en labyrint av stängda dörrar, förnekanden, och kanske till och med officiell mörkläggning".

På kvällen den 29 december 1980, var Betty Cash och Vickie Landrum på väg hem till Dayton i delstaten Texas i Cashs Oldsmobile Cutless, efter att ha ätit ute på restaurang. I bilen befann sig också Vickies 7-årige sonson, Colby.

Omkring klockan 21.00 och på dubbelfilig väg omgiven av tät skog, fick vittnena syn på ett ljus mellan träden. Då de trodde att det var ett sportplan som var på väg att landa på närbelägna Houston Intercontinental Airport, var de inte så intresserade av det.

Efter ytterligare några minuters körning längs den vindlande vägen, såg vittnena på nytt ljuset, men nu var det mycket närmare och väldigt ljusstarkt.

Senare berättade de att ljuset kom från ett stort, diamantformat objekt, som svävade i trädtoppshöjd. Objektets nederdel flammade och gav ifrån sig en enorm hetta.

Vickie Landrum bad Cash att stanna bilen, eftersom hon ansåg att den skulle fatta eld om de kom närmare objektet. Vickie, som tillhörde den religiösa sekten "Nypåfödda kristna", tolkade emellertid objektet på sitt eget sätt och sa: "Det är Jesus som återvänder till jorden och han kommer inte att göra oss illa".

Orolig över ett så oväntat svar tänkte Cash först vända bilen, men hon övergav den tanken eftersom vägen var smal och kanterna lösa och leriga efter häftiga regn.

Cash och Landrum klev ut ur bilen för att undersöka objektet närmare. Colby var skräckslagen och Vickie Landrum fick snabbt återvända för att trösta barnet. Cash stannade kvar utanför bilen, "och jag minns mycket väl den bisarra situationen", som ufologen Jerome Clark senare skrev, efter att ha intervjuat henne.

Objektet, intensivt ljusstarkt och metalliskt till färgen, var format som en upprättstående diamant, stor som vattentornet i Dayton och avkapat nedtill där det var platt snarare än spetsigt.


Rekonstruktionen av UFO:t i fallet Cash-Landrum baserar sig på vittnenas beskrivning och sägs vara bättre överensstämmande än det på vinjettbilden, överst på den här sidan. Illustration: Liban Sarate, Copyright.

Små blåfärgade ljus omgav mitten av det och med jämna mellanrum sköt flammor också ut från botten av den stora konen. Varje gång flammorna dog ut, kom objektet närmare marken. Men när flammorna slog ut på nytt, steg det sig till samma höjd som tidigare.


Vittnena berättade att hettan var så stark att bilens chassi var brännhett när det vidrördes, och Cash sa att hon var tvungen att använda jackan för att skydda ena handen när hon åter satte sig i bilen.

När hon vidrörde instrumentbrädan, pressades Vickie Landrums hand in så djupt i den mjuka vinylklädseln, att handavtrycket var synligt i flera veckor efteråt. Undersökande ufologer menade att handavtrycket var ett bevis för att vittnena talade sanning, men ingen dokumenterade det med en kamera.

Objektet steg högre. När det befann sig över trädtopparna, säger vittnena att en grupp helikoptrar närmade sig och omringade det i tät formation.

Cash och Landrum räknade till 23 helikoptrar, och identifierade några av dem som dubbelrotoriga CH-47 Chinooks, en typ som då användes av flygvapnet i stora delar av världen. 


CH-47 Chinook är tillverkad av Boeing Helicopters och introducerades 1962. Den används för bl.a. trupptransport, trosstransport och för att flytta artilleripjäser via lyftanordning. Dess toppfart är 315 km/h och den används i dag av 16 olika nationer bl.a. United States Army och Royal Air Force

När vägen nu var klar körde Cash vidare, och säger att hon såg glimtar av både objektet och helikoptrarna i fjärran.

Observationstiden hade enligt vittnena varit ca 20 minuter. Baserat på de beskrivningar som finns i John F. Schuesslers bok om händelsen, körde observatörerna söderut Texas State highway FM 1485/2100 när de påstod att de såg objektet.

ANDRA VITTNEN

Utredande ufologer fann att en polis i Dayton, kriminalinspektör Lamar Walker, och hans hustru påstod sig ha sett 12 helikoptrar av Chinook-typ nära samma område där Cash Landrum-händelsen inträffat och vid omkring samma tid.

Dessa vittnen hade dock inte sett det diamantformade objektet. Kriminalinspektör Walker har i efterhand sagt, att man missleddes av höga militärer när han försökte utreda händelsen, inklusive några som kom från Pentagon (det amerikanska försvarshögkvarteret).

En dag i april 1981, flög en CH-47:a in i Dayton. Eftersom Colby blev väldigt upprörd av att se den, tog Vickie med pojken till platsen där den landat, i förhoppningen om att han skulle bli mindre rädd när han såg att han inte hade något att frukta ifrån den.

När de nådde landningsplatsen hade en stor folksamling redan bildats och de fick vänta ett tag innan de kunde gå in i den och prata med piloten.

Vickie och en annan besökare påstod senare båda två, att piloten berättat att han varit med  vid den händelse som Cash-Landrum uppgett och att det handlat om ett UFO i svårigheter nära Huffman (en flygvapenbas som senare döptes om till Wright-Pattersson, varifrån amerikanarna skickar ut de flesta av sina jaktplan för att t ex avvisa främmande flyg som kränker USA:s luftrum).

När Vickie berättade hur glad hon var över att ha träffat piloten, eftersom hon blivit bränd av UFO:t, vägrade han att prata mera med henne och mer eller mindre kastade ut henne ur helikoptern.

HÄLSOPROBLEM

När UFO:t och helikoptrarna lyft åkte Cash hem med Landrums och sedan lade de sig för kvällen. Samma natt fick de liknande symptom, även om Cash drabbades hårdare.

Allihopa drabbades av magsjuka, de kräktes våldsamt och fick svår diarré. De blev svaga i hela kroppen och ögonen brände som om de drabbats av svår solbränna.

Under dagarna som följde förvärrades Cashs symptom och hon fick flera stora, smärtsamma svullnader på huden. När hon den 3 januari 1981 undersöktes på sjukhus, "kunde Cash inte längre gå", skrev Jerome Clark. "Hon hade förlorat stora sjok med hud och tappat större delen av håret". Hon skrevs ut efter 12 dagar, men tvingades återvända på nytt och låg på sjukhus i ytterligare två veckor. 

Landrums hälsa var något bättre, även om både kvinnan och pojken led av allmän försvagning, sår på huden och tappade håret.

En röntgenläkare som på uppdrag av UFO-organisationen MUFON undersökte vittnena, konstaterade: "Vi har stor anledning att tro att dessa patienter har utsatts för andra elektronisk strålning av andra graden. Det är också möjligt att det handlar om infraröd eller ultraviolett strålning".

Brad Sparks reserverade sig emellertid senare från dessa uttalanden, då han menade att en så massiv dos som vittnena fått normalt skulle ha resulterat i döden inom bara ett par dagar.

Då alla vittnen istället levde i åratal efter händelsen, ansåg Sparks istället att deras symptom kunde bero på någon slags kemisk smitta.


UNDERSÖKNINGAR

Vickie Landrum ringde både myndigheterna och regeringen om vad som hänt dem. När hon senare ringde NASA, kopplades hon till Rymdflygstyrelens överingenjör John Schuessler, som länge varit intresserad av UFOs.

Med hjälp av MUFON, började Schuessler undersöka det märkliga fallet och skrev både artiklar och en bok om det. Astronomen Allan Hendry of CUFOS engagerade sig också i fallet Cash-Landrum.

På grund av de många Chinook-helikoptrarna som enligt vittnena varit närvarande, antog man att det amerikanska försvaret måste ha varit inblandat, antingen genom att eskortera eller försöka tvinga bort objektet.

Trots omfattande förhör kunde helikoptrarna dock aldrig knytas till någon militär styrka och kvarstår som ett mysterium i själva mysteriet.

1982 påbörjade överstelöjtnant George Sarran vid Försvarsdepartementet en formell undersökning av den påstådda UFO-händelsen.

Sarran konstaterade senare att "Både fröken Landrum och fröken Cash är trovärdiga... och polismannen och hans hustru som såg de 12 helikoptrarna är trovärdiga även de. Ingen har försökt överdriva det som hände eller fara med osanning, ändå är tycks det vara omöjligt att få fram bekräftelser eller kunskap om vad som verkligen hände".

1998 fann journalisten och UFO-skeptikern Philip J. Klass anledning att betvivla Cash och Landrum och i en artikel i den populärvetenskapliga tidskriften OMNI, skrev han:

"När Schuessler undersökte Bettys bil i början av 1981 och använde en geigermätare för att kontrollera radioaktivitet , men fann han ingen sådan. Han undersökte med samma metod platsen där händelsen skulle ha ägt rum, men även där fanns bara naturlig bakgrundsstrålning...".

Annan kritik som framfördes var att ingen fått veta om Cash eller Landrum varit sjuka före den påstådda UFO-händelsen. Både kvinnorna och pojken förnekade senare att så skulle ha varit fallet och nära vänner intygade att de varit kärnfriska.


FLYGVAPNET INFÖR RÄTTA

Cash och Landrum kontaktade senare senatorerna  Lloyd Bentsen och John Tower, som föreslog att de skulle ta hjälp av en advokat och stämma Bergstrom Air Force Base.

I augusti 1981, intervjuades Cash, Landrum och Colby därför av personal vid den aktuella flygvapenbasen, och då sa man samtidigt att de kunde få ekonomisk kompensation för sina skador.
 
Den berömda advokaten Peter Gersten åtog sig så småningom fallet, som vandrade runt i amerikanska domstolar i åratal. Cash och Landrum kämpade för att få ut 20 miljoner dollar (ca 150 miljoner kronor), och den 21 augusti 1986 kan till slut utslaget: 

Högsta Domstolen avvisade det helt och hållet och skälet var att ingen i försvarsledningen ville vidkännas den stora helikopterarmadan, dessutom innehade det amerikanska flygvapnet inte en stor, diamantformad farkost bland sina många flygplan.

NÅGRA ÅR SENARE

1981 deltog Vickie Landrum i "That's Incredible", en populär TV-serie från ABC. Hon hypnotiserades framför studiopubliken och under hypnos berättade hon sedan vad som hänt under UFO-händelsen.

Vickie Landrum och Betty Cash deltog 1989 också i TV-dokumentären "UFO Cover Up? Live!", ledd av Mike Farrell. Där berättade de på nytt om fallet, sina medicinska problem och de lagliga åtgärder de vidtagit.

2009 deltog Colby Landrum i TV-programmet "UFO Hunters: Alien Fallout".

Svensk TV har naturligtvis struntat i dessa intressanta program och ingenting tyder på att det blir annolunda i framtiden. De flesta av oss vet varför men det är ingenting man kan skriva om, utan att råka illa ut.

Betty Cash dog 69 år gammal, den 29 december 1998, exakt arton år efter hennes påstådda närkontakt.

Källa: Engelska Wikipedia. Illustration: James Neff. Översättning & Bearbetning: Jan Sundberg, Copyright 2010.