Mysterierna på Månen:
BILDERNA AV MÅNEN
SOM NASA INTE KAN FÖRKLARA


Är det ett "flygande tefat" som syns på månen till höger i bild? Bilden togs under Apollo 15:s resa av astronauten David Scott. 2011 år det meningen att USA skulle skicka upp nya astronauter till månen, men projektet har stoppats av Barack Obama. Orsak: NASA tros inte klara uppdraget!

Finns det eller fanns det flygande tefat på månen, intelligenser som anlagt baser där och som utgår ifrån månen när de gör sina besök på jorden?

Frågan är kontroversiell och det finns inga starka bevis för att det faktiskt är så, bara en rad suddiga bilder och sensationella påståenden, från s k UFO-experter och folk som inte ens jobbat på NASA.

Vissa månbilder är ändå märkliga, spännande och fascinerande och även om NASA tröttnat på att ständigt ifrågasättas är det konstigt att de inte tar sig tid och kommer med ingående förklaringar, till varför vissa bilder ser ut som de gör.

Det går inte alltid att skylla på reflexer, på solen och på "normala föremål" som i bild blivit konstiga när de ses från en annan vinkel. Varsågoda, här är de månbilder som vi inte fick med under förra uppdateringen (och som NASA inte alltid kunnat förklara):



Närbild av vinjettbilden. "Tefatet" syns visserligen bättre, men det gäckar oss fortfarande; är det verkligen ett UFO har det antingen landat slarvigt eller ränt in i sandhögen på grund av motorhaveri...



Apollo 15: astronaut David Scott på sluttningen av Hadleydeltat. Det UFO-liknande föremålet har av fotografer avskrivits som en reflex.



Apollo 15: astronauten James Irwin färdigställer månbilen. I övre högra hörnet syns något som tolkats som ett UFO.




Apollo 15; NASA har avskrivit det blå objektet som antingen något som lossnat från månlandaren vid nedstigningen eller en kamerareflex.  Vad det än är, är det en mycket bra bild och den har skapat en hel del debatt i USA.




Apollo 16;
astronauterna Ken Mattingly, Charlie Duke and John W. Young, befann sig fortfarande i månlandaren när de tog den video av månytan där följande objekt fanns med.



Apollo 16:
astronauten John Young på kanten av kratern Plum samlar in månprover. Ljuset till höger i bild är inte en reflex men NASA har avböjt att kommentera det.



Apollo 16:
Plumkratern fotograferades på nära håll när astronauterna tog en tur med månbilen. Ljuset mitt i bilden har antagit formen av ett klassiskt "flygande tefat".



Generell bild som visar att vissa kratrar nästan är för runda för att de skulle ha gjorts av meteoritnedslag. De som tror att det fiunns utomjordiska baser på månen tror istället att dessa kratrar är nedgångar till dessa.



Apollo 14. NASA:s bildtext säger: Månbilen fotograferad mot solreflexer på månens yta.

Mysterierna på Månen:
NASA CENSURERADE FILM AV MÅNBILEN
MEN SKICKADE TYDLIGA BILDER TILL
TIDSKRIFTEN DET OKÄNDA


Apollo 15 var den nionde bemannade rymdfärden i Apolloprogrammet och den fjärde gången som människan landade på månen. Den 26 juli 1971 sköts de upp från jorden och den 30 juli landade två av de tre besättningsmännen på månytan, norr om berget Mons Hadley Delta i bergskedjan Montes Apenninus.



Befälhavare David R. Scott och månlandarens pilot James B. Irwin stannade sammanlagt 3 dagar på månen, därav 18 och en halv timme utanför modulen. Med hjälp av ett fordon, månbilen, kunde de också ta sig längre bort från månlandaren än som hade varit möjligt tidigare. De tre astronauterna återvände till jorden den 7 augusti.

Jag glömmer aldrig när rymdjournalisten och författaren Anders Palm ringde mig  nästan tio år senare och berättade att han fått en film från NASA, som visade hur månbilen körde omkring på månens yta. "Kommer du ihåg vad vi pratade om för bara några månader sedan?", sa Anders Palm. Jodå, redan vid den här tiden sas det att Apolloresorna var fejkade!

KÖR BLAND KULISSER


Den amerikanska flaggan fladdrade trots att månen saknade vind, skuggorna från astronauterna föll åt flera olika håll, det fanns ingen grop under månlandaren trots att den startats av raketmunstycken med kraftiga utblåsningar, etc. etc. Nu sa plötsligt Anders Palm: "När månbilen kör på toppen av en krater och med mörk himmel som bakgrund ser man ett rakt streck som visar att det är bland kulisser man kör!".

Några dagar senare tog jag tåget till Stockholm och fick med mina egna ögon se vad Anders Palm pratade om. Jodå, strecket han hittat var spikrakt och omotiverat och liknade just ingenting annat än en kulisshalva. Efter minitiöst sökande hittade vi så småningom det motsvarande och för oss rådde det ingen tvekan - just den här bakgrunden visade att månbilen körde mot en kuliss!

Anders Palm berättade att han varit i kontakt med SVT, som erbjudit honom en rejäl summa pengar för att få vara först med avslöjandet. Anders hade tackat ja och skulle åka över med filmen redan nästa dag. Jag lämnade honom tidigt på morgonen och tog tåget hem till Motala.

SOM I EN B-FILM


"Glöm inte att titta på Aktuellt i morgon bitti", hälsade Anders. Jag tittade och tittade men något avslöjande kom aldrig. När jag ringde Anders var det först fel på hans telefon och jag kom inte fram förrän två dagar senare. Då berättade Anders att det varit som i en amerikansk B-film.

"Först kom två engelsktalande män som vägrade legitimera sig och krävde att få filmen, sedan kom folk från SVT och sa att de blivit ombedda av SÄPO att inte visa den och sedan försvann den på natten från mitt låsta arbetsrum och någon kopia hann jag aldrig ta", berättade Anders Palm.

1983 beslöt Tre Mag Sweden AB att utge tidskriften DET OKÄNDA med mig som chefredaktör och två år senare kontaktade jag NASA och bad att få kopior av en serie bilder som Apolloastronauterna tagit, och som visade oförklarliga ljusfenomen som amerikanska ufologer tolkat som UFO:n.

Jag trodde aldrig vi skulle få kopiorna men ett knappt halvår senare anlände ett dussin bilder, i storlek 500 x 400 cm, till postkontoret Motala 1. Dom var försäkrade för totalt 50.000 dollar och den kvinnliga postchefen berättade senare att hon aldrig blivit så nervös.

JAG VAR INTE HEMMA

Bilderna skulle hämtas av mig personligen och bara mig och fick inte köras ut eller skickas vidare med bud. Posten ringde och ringde men jag var inte hemma och först en vecka senare fick dom tag i mig.

Bilderna var knivskarpa och förbluffande bra, sensationella och hade bildtexter som berättade näroch var  de var tagna, var och i vilket syfte. Idag, drygt 25 år senare, finns våra avfotograferingar tyvärr inte kvar, och de som publicerades i Det Okända är för dåliga för att återges här.

Istället återger jag en artikel ur Det Okända nummer 8 1984, som skrevs av ingen mindre än Håkan Blomqvist, känd skeptiker i UFO-Sverige. Idag får han inte längre  uttala sig så fritt som han en gång gjorde 1984 och absolut inte publicera sådana texter som han gjorde för tjugosex år sedan.

Då var Håkan emellertid lika säker som många andra är idag, på att NASA bluffade om månen och hans välskrivna artikel innehåller mycket som kanske inte är så känt. Så här skrev Håkan Blomqvist 1984:

"NASA ljuger om månfärderna. Månen har större gravitation, atmosfär och även vatten i vissa områden. I hemlighet använder både USA och Sovjet en teknologi med antigravitationsfarkoster för att nå månen.

ALLMÄNHETEN ÄR VILSELEDD

Dessa fantastiska påståenden framläggs i en ny, sensationell bok, "Moongate", av den amerikanske ingenjören William I. Brian. Under grundliga källstudier och avancerade matematiska beräkningar har författaren kunnat konstatera att allmänheten blivit fullständigt vilseledd ifråga om rymdprogrammet.

Enligt den konventionella vetenskapliga synen kan månen inte ha någon atmosfär därför att gravitationen endast är en sjättedel av jordens. Ingen atmosfär kan hållas kvar med så svag gravitationskraft. Och utan atmosfär kan det följaktligen inte finnas varken vatten eller liv. Månen är en död himlakropp.

Men en mängd fakta tyder på att månen faktiskt har atmosfär. På vissa delar av månen förekommer moln tämligen regelbundet. Enligt Brian har astronomer observerat molnformationer vid flera tillfällen.

Dammoln kan inte uppstå i vakum. Ändå ser man på flera av de filmer som togs under Apollofärderna, hur astronauterna river upp moln av damm. När t ex Apollo 17-astronauterna färdades med sin månbil kunde man se ett moln av damm rivas upp av bakhjulen. Måndammet lägrade sig sedan sakta över astronauterna.

FLAGGAN RÖRDE SIG

Under de första månfärderna syntes tydligt hur en flagga som astronauterna hade med sig rörde sig som i en svag bris. Det vore naturligtvis omöjligt utan atmosfär.

Brian har studerat flaggceremonin vid Apollo 14 särskilt noga. Analysen visar att flaggan böljade fram och tillbaka även när astronauterna inte rörde vid den, eller ens var i närheten.

Vid slutet av flaggceremonin, när en av astronauterna rörde sig bort från flaggan, började den vaja fram och tillbaka. Det verkade då som om de båda astronauterna försökte blockera kameran. Astronauten närmast flaggan började springa mot kameran medan den andre astronauten höjde sin arm framför linsen. Det går inte att förklara flaggans rörelse på annat sätt än att månen har atmosfär.

Från och med Apollo 16 använde man en stärkt flagga som inte kunde röra sig och som höll samma form hela tiden. NASA påpekade att man på detta sätt ville ge en bild av en normal flagga även i en värld utan luft. Men Brian misstänker att det var ett sätt att dölja sanningen.

MÅNENS ATMOSFÄR SYNTES TYDLIGT

Ett av de mest övertygande bildbevisen för att månen har atmosfär är ett foto i boken "The Moon and Beyond" av Fred Appel. Fotot togs när Apollo 10 cirklade kring månen. Månens atmosfär syns tydligt som ett blått band kring horisonten. Det påminner starkt om foton som tagits av jorden från samma höjd.

När Brian försökte beställa fotot från NASA uppstod en ängd underliga svårigheter. Till en början fick han inget svar alls från NASA, trots att han skickat med en kopia av fotot och NASA hade en gratisservice när det gällde foton till allmänheten.

Brian skrev då till förlaget Aldus Books, som publicerade boken "The Moon and Beyond" och fick NASA´s nummer på bilden - 69-HC431 . Han gjorde en ny beställning, men fick då istället 24 bilder tagna från Apollo 4.

På en av bilderna har originalnumret klistrats över  med maskeringstejp och på tejpen stod 69-HC-431. Men det är en annan bild som författaren hänvisat till. Efter att ha brevväxlat med NASA i mer än ett och ett halvt år utan resultat gav Brian upp försöket att skaffa fram bilden.

EN BETYDANDE ATMOSFÄR

Brian skriver att "bevisen för atmosfär på månen innebär också bevis för en hög mångravitation. Den ena slutsatsen verifierar den andra. En betydande atmosfär på månen innebär att moln, erosion, vatten, växtlighet och djurliv kan existera. Men förhållandena kan inte vara desamma som på jorden på grund av de långa måndagarna och nätterna".

Med avancerade matematiska beräkningar visar författaren att månen har en större gravitation än vad som allmänt påstås. Månfilmerna har därför körts i slow motion för att inte avslöja astronauternas verkliga rörelser. NASA kontrollerar också både ljud och bilder innan direktsändningar dirigeras vidare till allmänheten, för att på det sättet inget "olämpligt" ska komma ut.

På TV-sändningarna från Apollo 17:s start från månen syns inget spår av att raketer använts. De skulle heller inte fungera om Brians slutsatser var riktiga. Istället använde man en hemlig antigravitationsmotor.

Denna drivmetod utvecklades i USA redan på 1950-talet, men eftersom den skulle ändra jordens maktbalans har den hemlighållits. Hela världsekonomin med oljebolagen i spetsen skulle slås sönder om uppfinningen blev offentlig.

STÖRTADE TEFAT OCH NÄROBSERVATIONER

Detta är också en av anledningarna till tystnadsplikten kring tefatens existens. Från störtade tefat och närobservationer lärde man sig principerna för antigravitationsfarkoster och har i hemlighet använt sådana i snart 30 år.

Märkligt nog är William Brian inte den ende som kommer med detta fantasiska påstående. UFO-forskaren Bruce Cathie från Nya Zeeland har framfört samma teori i tio år. Han påstår till och med att han blivit erbjuden att arbeta med den internationella forskargrupp som känner till hemligheten. Men villkoret var att han höll tyst om saken.

Ett kanske ännu märkligare resultat av Brians teorier är att de bekräftar uppgifter från George Adamski och Howard Menger. Både Adamski och Menger är mycket omdiskuterade på grund av sina påståenden om resor i flygande tefat. Brian ägnar ett helt kapitel i sin bok åt en jämförelse av deras uppgifter med hans egna resultat.

Både Adamski och Menger påstod på 1950-talet att de blev kontaktade av rymdmänniskor och fick följa med på åkturer i deras flygande tefat. Rymdmänniskorna beskrevs som mycket vackra och visa.

I TEFAT TILL MÅNEN

Den 23 augusti 1954 fick Adamski följa med i ett tefat på en resa till månen. Rymdmänniskorna berättade: "Månen har inte så mycket atmosfär som jorden men icke desto mindre finns där atmosfär. Det finns en underbar landremsa runt månens mitt, där träd och djur trivs och till och med människor lever bekvämt".

Howard Menger beskriver månen på följande sätt: "En del av månterrängen, nära den så kallade mörka sidan, påminde om ett område nära Flagstaff, Arizona, medan andra ökenområden liknade Nevada. Där stannade vi en kort stund och vår guide öppnade dörren så att vi kunde sticka ut huvudet ett kort ögonblick, men det var allt man orkade med för det var fruktansvärt hett utanför".

Brian konstaterar att de detaljerade beskrivningar av månen som Adamski och Menger gav stämmer väl med hans egna resultat. Samma resultat som NASA och militären hemlighåller.

Märkligt nog skrev Adamski redan 1959 om "Moongate": "I hemliga laboratorier i de ledande nationerna känner man redan mycket väl till vissa källor av fri energi. De har redan tefatsformade experimentfarkoster som kan upphäva gravitationen".

GIGANTISK KONSPIRATION

NASA:s Moongate är en gigantisk konspiration menar författaren, där man håller allmänheten okunnig om följande fakta:

1. Månens gravitation är mycket lika jordens, och inte 1/6 av den som tidigare påståtts.
2. Månen har atmosfär.
3. Det finns vatten och moln på månen.
4. Det finns liv på månen.
5. Människor kan leva på vissa delar av månen.
6. UFO:s existerar.
7. Både USA och Sovjet använder antigravitationsfarkoster i rymdforskningen och inte enbart raketer.

Med tanke på NASA:s felaktiga informationer om månen måste också alla påståenden om solsystemets övriga planeter betraktas med stor skepsis. Brian menar att det i själva verket kan vara så att flera planeter i vårt solsystem kan vara bebodde av intelligenta varelser med en högre teknologi.

Kommer NASA och militären att släppa informationen om de nya energikällorna? Brian är mycket tveksam. Det skulle innebära att hela jordens transportsystem och energiproduktion skulle få läggas om. Ingen vågar ta konsekvenserna av ett sådant avslöjande. De mäktiga oljeproducenterna och militären gör allt för att hålla locket på".

FOTNOT:
1977 kom Hollywoodfilmen Capricorn One som byggde på de konspirationsteorier som kretsat kring Apollofärderna ända sedan 1969. I Capricorn One ska USA:s astronauter flyga till Mars, men NASA´s ledning vet att det är omöjligt och låter dem istället landa i Arizonaöknen. När några av dem vägrar att gå med på bluffen och rymmer från den hemliga ökenbasen, skickas ett gäng mördare ut för att tysta dem för alltid. Capricorn One är en spännande och välgjord thriller som håller än idag.

BLÅ FLAMMOR  EN HITTILLS OLÖST GÅTA
BLAND MÅNGA ANDRA PÅ MÅNEN


Månfärderna har påståtts vara en bluff, men alltför många är inblandade i rymdforskningen för att det ska vara möjligt. Däremot upptäckte man mysterier och gåtor som kan tyda på att andra än vi har sina baser där. Den blå flamman (överst och till vänster på bilden här ovan) är bara en av alla gåtor, ett mysterium som hittills inte fått någon förklaring.

Det sägs ha varit när man studerade bilden här nedan och upptäckte att stjärnorna ute i världsrymden saknades, som man såg att det fanns något på bilden som definitivt inte hörde dit, om det nu inte var fejkat och det var...



Den blå flamman på bilden här nedan (som ni också kan se på vinjettbilden som inleder reportaget).



Först verkade det som om NASA släppt månfotografierna enbart i svartvitt för att dölja den blå flamman, som man ju inte kunde förklara. Men så enkelt var det inte.

När ytterligare en blå flamma upptäcktes på den här bilden, tydde allt på att NASA var i färd med att dölja något mycket intressantare än så:



Den andra blå flamman var både längre och mera komplicerad och när den förstorades upp tyckte man sig se att den var toppen på en mast eller i varje fall någon form av byggnad:



De som studerat Apolloastronauterna på månytan och sett reflexer i deras hjämvisir, tyckte sig ha sett konfigurationen tidigare och nu blev det ännu intressantare:



"Artifact" = Artefakt eller figur; "Artifact Shadow" = Figurens skugga. Var det man här såg i svartvitt bara reflexen av... tja, vad som helst, eller dolde sig någonting annat där i bakgrunden till höger, som i färg var alldeles för provokativt att visa för allmänheten?

Så här tam såg den officiella, svartvita bilden ut och där finns inte, som ni själva kan se, minsta antydan till någonting mystiskt:



Med färg i bilden framträder den blå flamman, som tycks föreställa överdelen av en antenn eller ett torn. Finns det sådana på månen och är det dessa NASA inte vill att vi ska se?



Om det finns antenner, torn och andra byggnader på månen har någon förstås byggt dem, antingen i vår tid eller tidigare. Varför skulle då NASA och i förlängningen USA vilja hemlighålla något sådant för resten av världen?

Innan vi spekulerar i det ska vi bemöta de kritiker och skeptiker som säger att Apolloastronauterna hade dålig kamerautrustning, och därför inte kunde få med allt man ville i färg.

I själva verket var det precis tvärtom, Apolloastronauterna hade världens bästa kamerautrustning, nämligen svenska Hasselbladskameror.

Hasselblad hade samarbetat med NASA ända sedan 1962 och inför erövringen av månen tagit fram en särskild manual, för att försäkra sig om att bilderna från månen skulle bli så skarpa och tydliga som möjligt.



På försättsbladet till manualen kan man läsa: "Denna fotomanual för astronauter har sammanställts av Hasselblad i samarbete med NASA och Johnson Space Center  och beskriver hur astronauterna ska ta så bra bilder som möjligt. Hasselblad har tagit precisionsbilder vid varje bemannad rymdflygning sedan 1962 och dessa vackra och informativa bilder från rymden kommer att bevaras för studier och lärdom av framtida astronautgenerationer".

Kamerorna som astronauterna använde var: Hasselblad 500c, Hasselblad 500EL/M, Hasselblad SWC,  Hasselblad ELS (Space); Hasselblad EC (Electric Camera) 500 EL, Hasselblad 203S, och Hasselblad EDC (Electric Data Camera). De kostade flera miljoner kronor per styck och var de bästa som kunde köpas för pengar, så NASA hade alla möjligheter i världen att få fina bilder från månytan.

Varför skulle man då mörka installationer på månen som tyder på att någon varit där före oss? Ja, USA har ju alltid velat dominera jorden, så om de nu också kan dominera månen och andra planeter i Vintergatan som eventuellt kan ha varit bebodda, är det ju inte så konstigt, och den som har makten över vår värld och världarna omkring oss, blir näst intill osårbar och varje krig USA utkämpat, har skett för att få just herraväldet (även om man officiellt påstått något annat).

Hellre USA än Ryssland, har någon sagt och det tror jag många håller med om men diktatur som diktatur och alla som någon gång levt under piskan, vet att sådana länder inte går att lita på, oavsett vad de lovar.