Pentagonrapporten kom redan 2008 och jag har presenterat den tidigare på olika domäner jag haft. Nu är den aktuellare än någonsin, för nu har jag sett att den stämmer skrämmande bra. Läs den noga, den kan rädda ditt liv...

Författarna av Pentagonrapporten, konsulterna Peter Schwartz och Doug Randall, skriver:

Syftet med denna rapport är att föreställa sig det otänkbara - att flytta fram gränserna för den nuvarande forskningen om klimatförändringarna på jorden, så att vi bättre kan förstå de tänkbara konsekvenserna.

Vi har intervjuat ledande klimatforskare, gjort egna efterforskningar, och studerat flera liknande scenarios tillsammans med dessa experter. Forskarna stöder vårt projekt, men varnar för att det scenario vi skissat upp är extremt på två fundamentala sätt.

För det första tror de att sannolikheten är större att det vi beskriver händer i några begränsade områden, snarare än i hela världen. För det andra anser de att verkningarna kan bli betydligt mindre.

Det klimatscenario vi har skissat upp i den här rapporten är dock, även om det inte är det mest troliga, fullt tänkbart och utgör ett stort hot mot rikets säkerhet.

Det finns en omfattande bevisning för att den globala uppvärmningen kommer att slå till i det tjugoförsta århundradet. Då förändringarna hittills varit påtagliga, och förväntas bli lika påtagliga i framtiden, kommer effekterna av den globala uppvärmningen att påverka de flesta av världens länder.

"Den termohalinska cirkulationen"

Forskningen visar att när temperaturen väl stiger över sina tröskelvärden, kommer vissa väderförhållanden väldigt snabbt, som orsakar så omfattande atmosfäriska förändringar att temperaturen faller med 7-14 Celsius under en tioårsperiod.

Forskning om forntida klimat visar att dessa mönster kan vara så länge som i ett sekel, som det gjorde när den termohalinska cirkulationen kollapsade för
8 200 år sedan eller, i ett riktigt extremfall, kan vara så länge som i 1000 år, som det gjorde under Yngre Dryas, för ca 10 000 år sedan.

Alternativt scenario

I den här rapporten beskriver vi, som ett alternativt scenario till den globala uppvärmningen, de plötsliga klimatförändringar som också kom 100 år efter den senaste istiden, för 8 200 år sedan. Dessa plötsliga klimatförändringar karaktäriseras av följande förhållanden:

--- Den årliga medeltemperaturen faller med upp till 7 grader Celsius i Asien och Nord-Amerika och med 9 grader Celsius i norra Europa.

--- Den årliga medeltemperaturen ökar med 5 grader Celsius i Australien, Sydamerika och södra Afrika.

--- Svår torka råder under det mesta av decenniet i områden i Europa och östra Nord-Amerika, som är beroende av både lantbruk och vattenförsörjning.

--- Höst- och vinterstormarna ökar avsevärt och blir ett stort problem i västra Europa och på Nordatlanten.

De plötsliga klimatförändringarna skapar stor politisk oro, leder till upplopp, skärmytslingar vid gränsen, regelrätta stridigheter och även begränsade krig. Dessutom får man räkna med följande problem:

1) Matbrist på grund av minskade skördar.

2) Vattenbrist på grund av nya vädermönster, som leder till översvämningar i vissa länder och torka i andra.

De lokala och globala förändringarna världen över leder till ökad spänning och två fundamentala strategier: en defensiv och en offensiv. De länder som har resurser till det bygger bokstavliga murar, och delar ut de ransoner som återstår till den egna befolkningen.

De mindre lyckligt lottade kommer att tvingas strida med sina grannar om mat, rent vatten och el. Osannolika band kan knytas, då forna fiender tvingas till ren överlevnad istället för att strida av religiösa, ideologiska eller andra skäl.

Det finns indikationer redan idag som tyder på att den globala uppvärmningen har nått sin tröskel och att den termohalinska cirkulationen kan komma att kollapsa.

Allt mindre salt

Dessa indikationer inkluderar observationer att Nordatlantens vatten under de senaste 40 åren blivit allt mindre salt på grund av smältande glaciärer.

De flesta människor tänker sig klimatförändringar som en väldigt gradvis och långsam process, där temperaturen och andra förhållanden ändras mycket sakta eller till och med klingar av någon gång i framtiden.

Konventionell visdom går ut på att vilka väderleksförhållanden som än drabbar jorden, så kommer vi människor att kunna anpassa sig till dem.

Med över 400 miljoner människor i torrare, subtropiska, ofta överbefolkade och ekonomiskt sett fattiga områden, kommer klimatförändringarna att innebära en stor politisk, ekonomisk och social instabilitet.

I vissa länder kommer klimatförändringarna att bli en sådan utmaning, att desperata människor flyr i en jättelik massemigration och bokstavligen invaderar de länder som kommer i deras väg.

Arbetar för högtryck

Pentagonrapporten har hittills lett till att ett stadigt ökande antal ledande affärsmän, ekonomer, lobbyister, och politiker nu arbetar för högtryck med att lösa de kommande klimatförändringarnas värsta effekter, men dessa ansträngningar kan vara förgäves.

Tidigare hot har kommit sakta men säkert och smugit fram under decennier eller till och med sekel, medan klimatförändringarna i Pentagonrapporten redan pågått under en avsevärd tid och fått oss att reagera alldeles för sent.

Vårt syfte med Pentagonrapporten är därför att ge ett tänkbart scenario, om vad som skulle kunna ske om det värsta hände.

Klimatförändringarna i den här rapporten baserar sig på det som hände på Grönland för 8 200 år sedan då en längre värmeperiod övergick, som den förefaller att göra just nu, i en plötslig nedkylning.

Temperaturminskningar

Medeltemperaturen på Grönland föll med omkring 5 grader Celsius och liknande temperaturminskningar har med stor sannolikhet inträffat tidigare på det norra halvklotet.

Under händelserna för 8 200 år sedan fick svåra vintrar i Europa och på andra håll glaciärer att avancera, floder att frysa till och lantbruk att ge drastiskt minskade skördar. Vetenskapliga bevis tyder på att dessa händelser var knutna till en kollaps av världshavens motorik, följt av ett stadigt varmare klimat.

Längre isprover, som borrats fram ur fast mark eller botten, tyder på att det kan ha inträffat så mycket som sju kyliga perioder under de senaste 73 000 åren, och drastiska förändringar i den termohalinska cirkulationen - ett fenomen som även den här gången alltså bara kan vara runt hörnet.

För omkring 12 700 år sedan, och sedan den dåvarande termohalinska cirkulationen kollapsat, inträffade en nedkylning av minst 35 grader Celsius på Grönland, och omfattande förändringar där och i resten av den Nordatlantiska regionen, pågick i 1 300 år.

Torrt och kallt

Dåtidens klimatförändringar hade naturligtvis en enorm påverkan på både det hav och det land som omgav Europa (och som orsakade isberg att förflytta sig så långt som till Portugal), men dessa verkningar är ändå bara en västanfläkt av vad som skulle drabba oss idag - när alla länder är så befolkade och har en så komplex och omfattande infrastruktur.

Med början på 1400-talet upplevde det Nordatlantiska regionen en nedkylning som varade till i mitten av 1900-talet. Nedkylningen tros ha orsakats av en signifikant påverkan på den termohalinska cirkulationen, även om man rent allmänt trott att den haft att göra med solfläckar och/eller vulkanutbrott.

Den här perioden, som ofta kallats Lilla Istiden och som varade från år 1300 till år 1850, medförde plötsliga klimatförändringar och omfattande påverkan på skördarna, ekonomin och det politiska livet i dåtidens Europa.

Missväxt, svält och sjukdomar

Den kännetecknades av ihärdig missväxt, svält, sjukdomar och massemigrering - det sistnämnda drabbade inte minst norrmännen, på den tiden kända som vikingar, som i stora skaror bosatte sig både på Island och Grönland.

Isformationerna längs den grönländska kusten hindrade förnödenheter att komma fram och fiskarna fick inga fångster på hela vintern.

Lantbrukarna tvingades slakta sin redan magra boskap - på grund av matbrist för både djuren sig själva - men utan fisk, grönsaker och säd, fanns det inte tillräckligt med mat för att befolkningen skulle klara sig.

Svälten orsakade tiotusentals människors död bara mellan 1315 och 1319. Vikingarna lämnade Grönland för att söka mat på annat håll, och enbart detta tros ha orsakat den grönländska befolkningens undergång.

För mindre än 175 år sedan dog en miljon människor på Irland till följd av den s k potatissvälten, som också den orsakades av klimatförändringar.

Något illavarslande

Nämnda exempel på plötsliga klimatförändringar tyder på att det är välbetänkt att misstänka att dessa på nytt är i annalkande, särskilt då vetenskapliga upptäcker nyligen har visat att något illavarslande är på gång med vädret.

Det framtida scenario vi har konstruerat i den här rapporten baserar sig på vad som hände för 8 200 år sedan, då det var mycket varmare än under Yngre Dryas men kallare än under Lilla Istiden.

Snarare än att förutsäga hur klimatförändringarna kommer att ske, har vi valt att dramatisera den påverkan de kommer att ha på ett världssamfund som i stort sett är oförberett på något som detta.

Inte ens de mest sofistikerade förklaringsmodellerna kan i detalj förutsäga hur klimatet kommer att utvecklas, vilka områden som kommer att drabbas och på vilket sätt, och hur regeringar och befolkningen kommer att reagera.

Extrema förhållanden

Många i det vetenskapliga etablissemanget instämmer emellertid med oss, att de extrema förhållanden vi skissat upp i den här rapporten är fullt möjliga.

Andra forskare kommer säkert att betrakta rapporten som alltför extrem både i hur saker och ting utvecklas och hur stora och snabba klimatförändringarna faktiskt är. Historien visar dock att extrema förhållanden verkligen inträffar och det är myndigheternas jobb att analysera sådana scenarios.

Man får inte heller glömma att dessa händelser kan komma att pågå i decennier, sekel eller till och med miljoner år, och det kan antingen börja i år eller många år in i framtiden. I det scenario vi skissat upp kommer den globala uppvärmningen att pågå till år 2010 och under de tio åren som sedan följer blir sedan värre och värre fram till den totala undergången.

De första tio åren under den tjugoförsta århundradet kommer temperaturen i hela världen att stiga med 7 grader varje tioårsperiod. Sådana temperaturförändringar kommer att variera både med olika områden och olika säsonger.

Mindre kalla dagar

Klart är att planeten fortsätter att värmas upp som den gjort under hela förra seklet. Det mesta av Nord-Amerika, Europa och delar av Sydamerika har i dag 30% fler dagar med temperaturer över 30 grader än för ett sekel sedan, och avsevärt mindre kalla dagar.

När ytan värms upp accelererar den hydrologiska cykeln (avdunstning, nederbörd, avrinning) och temperaturen stiger ännu mera.

Vattenånga, som är den kraftfullaste av växthusgaserna, fångar in överskottsvärmen och driver upp yttemperaturen ytterligare. När avdunstningen ökar, orsakar stigande lufttemperaturer torrare skogar och grönområden, där djuren betar och lantbrukarna sår sitt utsäde.

Högre lufttemperaturer

När träden dör och brinner upp, absorberar skogen mindre koldioxid, vilket åter igen leder till högre lufttemperaturer, såväl som vilda och okontrollerade skogsbränder.

Varmare temperaturer smälter de snöklädda bergen, öppna fält, högt belägen tundra, och permafrost-skogar i kalla områden. När marken absorberar mer och reflekterar mindre av solens strålar, stiger temperaturen ytterligare.

Isbergen i norra Polarhavet, som redan förlorat 40% av sin massa mellan 1970 och 2003, är nästan helt borta sommaren 2010. När glaciärisen smälter kommer havsnivån att höjas och när vintertidsvattnets överskott minskar igen, ökar havsvågorna i storlek och skadar kuststäderna.

Med näbbar och klor

Miljontals människor riskerar att dö när översvämningar drabbar hela världen, omkring fyra gånger hårdare än under 2003, och fisket hotas ytterligare när vattentemperaturen tvingar fisken att emigrera till nya lekplatser, territorialvatten som respektive länder kommer att kämpa om med näbbar och klor.

När smältande isflak på Grönland ökar det årliga snöfallet, och alltmera färskvatten rinner ner från bergen, ökar sötvattenhalten i Nordatlanten och havet mellan Grönland och Europa.

Den lägre tätheten i dessa sötvattensströmmar banar väg för en skarp inbromsning av den termohalinska cirkulationen.

Efter 60 års tillrinning av sötvatten, kollapsar den termohalinska cirkulationen år 2012, vilket förstör klimatet i hela Europa, som tidigare upprätthållits av golfströmmen.

Förändringarna i havet medför mindre varmvatten i norr och därmed stora väderförändringar i norra Europa och östra Nord-Amerika.

Regn och avrinning

Nordatlanten fortsätter att påverkas av sötvatten från de smältande glaciärerna, Grönlandsisen och, viktigast av allt, mera regn och avrinning.

Väderleksutsikterna 2015-2020:

--- Torkan består under hela decenniet i områden med känsliga grödor, som föder strora delar av Europa och östra Nord-Amerika.

--- Den årliga medeltemperaturen sjunker med sju grader Celsius i Asien och Nord-Amerika och upp till åtta grader Celsius i Europa.

--- Temperaturen ökar med upp till sex grader Celsius i Australien, Sydamerika och södra Afrika.

Hårda västliga vindar

--- Vinterstormarna intensifieras. Västra Europa och Nordatlanten drabbas av hårda, västliga vindar.

--- Den årliga nederbörden minskar med 30% och vindarna är upp till 15% kraftigare. Dessa klimatförändringar är mest påtagliga i norra Asien och Nord-Amerika.

"Megatorkan" börjar i nyckelregioner som södra Kina och norra Europa omkring 2012 och varar i ett helt decennium. Samtidigt drabbas jordbruksområden som varit relativt torra av återkommande skyfall och översvämningar och det här pågår under de kommande tio åren.

I Nordatlanten och rakt över Berings Sund och in i Asien, är nedkylningen tydligast vintertid - december, januari och februari - trots att effekten finns kvar även under andra säsonger. När mera snö än någonsin tidigare samlas i bergstrakterna, ökar nedkylningen och blir samtidigt mindre förutsägbar.

Under den senare halvan av det här decenniet, kommer kyligare och svårare förhållanden att spridas och i slutet av decenniet liknar Europas klimat mera det som råder i Sibirien.

EUROPA: Klimatförändringarna kommer att slå hårdast mot Europa, där den årliga medeltemperaturen sjunker med åtta grader Celsius under ett enda decennium.

Klimatet i nordvästra Europa kommer att bli kallare, torrare och blåsigare och börjar mer och mer likna det klimat som råder i Sibirien. Verkningarna blir mindre i södra Europa, men även där kommer man att känna av ett kallare klimat och stora temperatursvängningar.

Minskad nederbörd orsakar torka i hela Europa, vilket bidrar till en omfattande matbrist. Den europeiska kontinenten kämpar också för att hålla emigranter från de skandinaviska länderna ifrån sig, som kommer i miljoner för att söka skydd från kylan. (Om alla i Sverige, Norge, Danmark och Finland bestämmer sig för att flytta söderut kommer denna exodus att anta bibliska proportioner, när ca 17 miljoner människor sätter sig i rörelse).

KINA: Kina drabbas hårt av de uteblivna monsunregnen och får svårt att föda sin befolkning, som är den största i världen. Längre, kallare vintrar och hetare somrar, som orsakas av minskad avkylning på grund av en alltmera stressad natur, anstränger de redan hårt ransonerade energi- och vattenresurserna.

Omfattande svält orsakar kaos och interna stridigheter då frysande och hungriga kineser stormar gränsen mot Ryssland och västländerna i jakt på energi och föda.

BANGLADESH: Återkommande tyfoner och ständigt stigande havsvatten skapar översvämningar som så kraftigt sliter sönder kustremsorna, att större delen av landet blir obeboligt.

De stigande vattenmassorna förorenar också färskvattnet, vilket leder till utbrott av en rad svåra epidemier. Landets invånare flyr och massemigreringen orsakar svåra spänningar i Kina och Indien, som har egna problem att brottas med.

ÖST-AFRIKA: Kenya, Tanzania och Mozambique får litet varmare väder, men värst är den envisa torkan. Då dessa länder haft svåra torkperioder under mer än 30 år, är de bland de sista som påverkas av de extrema klimatförändringarna, men deras mat tar slut på ett mycket tidigt stadium och de har ingen möjlighet att odla någon ny. 

AUSTRALIEN: Australien kämpar för att förse resten av världen med mat, som man gjort så många gånger tidigare vid svåra naturkatastrofer. Men den här gången drabbas även Australien då annorlunda vädermönster och förändrade havstemperaturer påverkar jordbruket, fisket och jakten, färskvattnet och energiresurserna.

Skördarna, som påverkats av både temperaturen och vattenbristen, minskar med mellan 10-25% årligen. Vissa skadeinsekter dör i de extrema väderförhållandena, men nya kommer till och bekämpningsmedlen mot dem har ingen effekt längre.

Med bara fem eller sex länder som kan förse världen med mat, nämligen USA, Australien, Argentina, Ryssland, Kina och Indien, kommer det inte att finnas tillräckligt när de svåraste väderförhållandena drabbar oss.

Den mänskliga civilisationen uppstod när jordens klimat började stabiliseras. Ett kallare och ostadigare klimat betydde att människan varken kunde påbörja jordbruksodlingar eller bosättningar. I slutet av Yngre Dryas och under den varmare period som följde, lärde sig människan jordbrukets faser och bosatte sig på platser där klimatet var pålitligt.

Medgrundaren och ordföranden i Pacific Institute for Studies in Development, Environment, and Security, Peter Gleick, ser tre huvudsakliga utmaningar när de extrema klimatförändringarna börjar spela en avgörande roll för rikets säkerhet: 

1. Matbrist på grund av minskad lantbruksproduktion.
2. Vattenbrist på grund av både översvämningar och torka.
3. Elbrist på grund av svåra oväder och stormar.

Mat, vatten och energiresurser kommer i den naturkatastrofala framtiden till att börja med att hanteras på ekonomiska, politiska och diplomatiska grunder genom avtal och affärsembargon. I ett senare skede, när konflikter om både landområden och vatten blir allt allvarligare, och mera desperata, kommer våldet att tillta och länderna ställas emot varandra. 

Enligt Internationella Energikommisionen växer den globala oljeförbrukningen med 66% de närmaste 30 åren och det är oklart varifrån vi ska ta den. Rent vatten är redan nu en bristvara.

815 miljoner människor för mycket

Med ca 815 miljoner människor för mycket på jorden, lever vi redan nu över våra tillgångar och inte heller där finns det någon enkel lösning i sikte. 

Många pekar på att vår avancerade teknologi måste kunna bli räddningen och det är sant att vi är mera teknologiskt avancerade idag, än vi någonsin varit tidigare. Under seklerna har vi också lärt oss hur man producerar mat, energi och får tillgång till mera vatten. Men kommer den nya teknologin att räcka till, under de naturkatastrofer som skissas i det här scenariot? 

Harvard-författaren Steven LeBlanc, beskriver i sin nya bok förhållandet mellan kapacitet att föra krig och regelrätt krigföring. Baserat på arkeologisk och etnologisk data, visar LeBlanc att människan historiskt sett organiserat regelrätt krigföring av flera orsaker, inklusive krig om både resurser och miljön. 

Varje gång det finns ett val mellan att svälta eller kriga, går människan ut i krig och av alla ifrån jägare/samlare till bönder, ledare och hela samhällen, stupar 25% av den manliga delen redan under själva krigsutbrottet. Fred inträder först när tillväxten återvänder, som med uppfinnandet av jordbruket, ny och effektivare byråkrati, och teknologiska genombrott.

Kapacitet att kriga

Men sådana fredsperioder är kortlivade då befolkningen snabbt återhämtar sig och återupptar avbrutna stridigheter. Över årmiljonerna har de flesta samhällen definierat sig själva över sin kapacitet att kriga, och krigiska kulturer blir ofta oförbätterliga. De mest stridslystna folken är ofta också de stora vinnarna. 

Under de senaste tre århundradena har de mest avancerade länderna emellertid stadigt minskat antalet döda, enligt LeBlanc, även om individuella krig många gånger växt sig större.

Istället för att slakta sina fiender på det traditionella sättet, dödar dagens stater istället tillräckligt för att ge dem segern och sätter de som överlever på att arbeta för deras nya och expanderande ekonomi.

Dessa stater använder också sin egen byråkrati, avancerade teknologi, och de internationella beteendereglerna, till att återskapa vad som varit under en mera fredlig samexistens.

Konstanta stridigheter

Allt detta beteeende kollapsar om grunderna för det plötsligt brakar samman på grund av drastiska klimatförändringar. Mänskligheten skulle i ett sådant läge återgå till konstanta stridigheter om de snabbt minskande resurserna, och stridigheterna i sig skulle minska dem ännu mera. Krig skulle än en gång vara mänsklighetens ledstjärna.

Vad som kan inträffa de närmaste åren på grund av den globala uppvärmningen är enligt författarna följande: 

2012: Gränsintermezzon och konflikter i Bangladesh, Indien och Kina när dessa länder invaderas av människor på flykt från Burma.

2016: Kina går in med trupper i Kazakstan för att säkra oljeledningar som regelbundet förstörts av rebeller och kriminella. Ryssland går med i EU och tillför nya energiresurser. Nord-Amerika formar en vänskapsallians med Kanada och Mexico.

2018: Befolkningen i Holland och Tyskland emigrerar till Spanien och Italien. Det amerikanska försvarsdepartementet sätter in trupper mot ankommande flyktingar från karibiska havet och Europa. Upprepade konflikter i Sydostasien; Burma, Laos, Vietnam, Indien, och Kina. Oljepriserna ökar när konflikter hotar i både Persiska golfen och Kaspiska havet.

Offensiv aggression

När humgersnöd, epedemier och väderrelaterade katastrofer slår till under de plötsliga klimatförändringarna, kommer många länder att behöva en hjälp som inte finns att få. Det kommer i sin tur att skapa desperation och leda till offensiv aggression.

Länderna i östeuropa kommer att få kämpa hårt för att föda sina befolkningar med ett stadigt minskande förråd av mat, vatten och energi, medan de samtidigt sneglar på Ryssland, vars försvar är nästan helt utslaget av att befolkning drastiskt minskar, då maten sakta men säkert håller på att ta slut. 

Pakistan, Indien och Kina – som alla har kärnvapenkapacitet – kommer att dras in i skärmytslingar vid gränsen på grund av invällande flyktingar,  tillgång till rent vatten i de sista floderna, och landområden som fortfarande är fruktbara.

En rad nödallianser

I det här scenariot kan vi förvänta oss en rad nödallianser.

USA och Kanada går sannolikt samman, vilket också underlättar gränsövervakningen. Nord- och Sydkorea förenas och skapar en stark och kärnvapenberedd koalition som skrämmer bort de flesta andra länder i deras område. Europa stänger sina gränser mot ankommande immigranter och Ryssland går med i EU och tillför energiresurser i form av olja och gas. 

I en värld av stridande stater är kärnvapenspridning oundvikligt. När nedkylningen ökar kraven på värme, kommer existerande kolväte att snabbt ta slut. Kärnkraft kommer att bli världens energikälla nummer ett, vilket i sin tur ökar spridningen till länder som har möjlighet att anrika uran.

Kina, Indien, Pakistan, Japan, Sydkorea, Storbritannien, Frakrike och Tyskland kommer att ha kärnvapenkapacitet, liksom även Israel, Iran, Egypten och Nordkorea. 

Att kontrollera den militära och politiska spänningen, tillfälliga skärmytslingar, och krigshot kommer att bli en stor utmaning.

Ordning på massorna

Länder som Japan, som har en stor social styrka (vilket betyder att regeringen på ett effektivt sätt kan styra befolkningens beteende) kommer att klara sig bäst. Länder som däremot redan befinner sig i konflikt, särskilt med sina grannar, som Indien, Sydafrika och Indonesien, kommer att få svårt att hålla ordning på massorna.

Den kanske mest frustrerande utmaningen på grund av de plötsliga klimatförändringarna, kommer att vara hur långt in i scenariot vi redan befinner oss - 10, 100 eller 1000 år - och hur länge det dröjer innan det åter blir varmare och termohalin-cirkulationen på nytt startar upp.

Många tror att människan bär skulden för vad som idag sker med vädret, men allt fler bevis tyder på att klimatförändringarna kommer oavsett vad människan företar sig. Däremot kan vi med vår misshushållning av jordens resurser, påskynda den negativa utvecklingen.

Lovvärda initiativ

Alternativa bränslen, kontroll av växthuseffekten och bevarandet av t ex regnskogen i Sydamerika, är lovvärda initiativ. Samtidigt måste vi också förbereda oss för de svåra klimatförändringarna - som tycks komma oavsett våra mänskliga aktiviteter.

Här följer några preleminära rekommendationer (som visserligen riktar sig till den amerikanska regeringen, men som även borde kunna ses som riktlinjer för den svenska) för hur man förbereder sig för de plötsliga och svåra klimatförändringarna: 

1) En förbättring av existerande klimatmodeller.

Förnyad forskning bör utföras på ett sådant sätt att mera förtroende kan tillskrivas förutsägelserna om klimatförändringarna. Det behövs också en större och djupare förståelse för förhållandet mellan havens rörelsemönster och klimatförändringarna.

Denna forskning bör fokusera på historiska, nuvarande och förutsägbara krafter, fördjupa vår förståelse för hur plötsliga klimatförändringar kan inträffa och hur vi vet att de påbörjats. 

2) En definition hur samhället påverkas av nämnda klimatmodeller.

Omfattande forskning bör göras på hur ekologiska, ekomiska, sociala och politiska värderingar påverkas av de plötsliga klimatförändringarna.

Sofistikerade modeller och scenarier bör tas fram för  att simulera  tänkbara, riktiga förhållanden. Ett system bör också skapas som visar hur klimatet  påverkar den sociala, ekomiska och politiska strukturen i samhället. Dessa analyser kan sedan användas för att mildra potentiella konflikter innan de blir ett problem.

3) Skapandet av sårbara system.

Systemen bör skapas för att bättre förstå ett lands sårbarhet vid svåra klimatförändringar. Systemen ska kunna visa hur klimatförändringarna påverkar det existerande jordbruket, vattentillgången, och mineralresurserna; liksom den tekniska kapaciteten, social samvaro och anpassning.

4) Genomföra strategier utan återvändo.

Strategier utan återvändo måste genomföras för att trygga ett lands egna tillgångar på mat och vatten, vilken i sin tur leder till ett upprätthållade av lag och ordning och en inre stabilitet. 

5) Övningar tillsammans med befolkningen.

Katastrofteam måste upprättas som har folkets förtroende och i samarbete med dessa kan öva hur de tar emot order om massemigrering, sjukdomar och epidemier, ransonering av vatten och mat. 

6) Identifiera lokala problem.

Sådana studier bör genomföras i områden som är strategiskt viktiga för matproduktionen i en viss region. 

7) Utforska geo-tekniska möjligheter som kan kontrollera klimatet.

Idag är det lättare att värma än att kyla klimatet och det kan därför vara möjligt att tillföra olika gaser, som t ex fluorvätekol i atmosfären, för att starta nedkylningen. Sådana ingrepp måste naturligtvis studeras noga innan de  utförs, då de annars kan medföra konflikter mellan nationerna. 

SLUTSATS

Det är fullt möjligt att vi redan om ett decennium står inför plötsliga klimatförändringar. Det är också tänkbart att de modeller vi skissat här kommer att hjälpa oss att överblicka konsekvenserna. Diplomatiska åtgärder kommer att krävas för att minimera konflikterna i de mest utsatta områdena, särskilt i Karibien och Asien.

Stora befolkningsförflyttningar kommer att bli nödvändiga. Att hantera dessa enorma människomassor och de spänningar som uppstår när de kommer som flyktingar, kommer att bli en oerhörd utmaning.

Nya arrangemang för att säkra energi, mat och vatten kommer att bli nödvändiga. Trots att USA kommer att klara sig relativt bra, kommer landet att befinna sig i en värld där Europa kämpar mot interna konflikter, enorma människomassor från Asien och hamnar i en allvarlig kris på grund av både mat- och vattenkrist.

Kaos, konflikter och stridigheter kommer att bli vardagsmat i denna framtida värld.

Källa: PENTAGONRAPPORTEN - Plötsliga klimatförändringar och dess verkningar på världen av Peter Schwartz och Doug Randall. Översättning och bearbetning: Jan Sundberg. Copyright 2010 actiontales.st