Sädesfältcirklarna är fortfarande en olöst gåta:
UTOMJORDINGAR, OKÄNT FENOMEN ELLER KONSTNÄRLIGT SKÄMT?

Sädesfältcirklarna i England dök upp redan för 30 år sedan och från början trodde man mest på utomjordingar. Sedan dess har skämtare framträtt och visat hur enkelt det varit att göra dem. Men forskare vid olika universitet har också påvisat ett elektriskt fenomen. Och ufologer har vittnen som sett "farkoster" rita upp cirklarna, så det saknas minsann varken skyldiga eller teorier.

Mer än 2 000 enkla cirklar, keltiska kors och alltmera komplicerade s.k. piktogram har hittats i sädesfält i södra England sedan 1978. Hundratals har rapporterats från ett dussin andra länder, däribland Japan, Australien, Kanada, USA och Sverige.

När cirklarna plötsligt ändrade form 1990, till komplicerade rektanglar, trianglar och ovaler, så väl som cirklar och ringar stora som fotbollsplaner, sa astronomen Archie Roy vid universitetet i Glasgow, att han var övertygad om att mänskligheten fått kontakt med en avancerad intelligens!

1991 hittade man formationer som liknade komplicerade stegar och insekter. Säsongen kulminerade med en stor, geometrisk formation nära Barbury Castle som hittades klockan sex på morgonen den 17 juli.

Den liksidiga triangeln mätte 53 meter per sida. Vid varje spets fanns olika formationer, omkring 23,5 meter i diameter.

Formationen fanns inte på åkern så sent som klockan 22.00 kvällen innan, när ett TV-team filmade i närheten.

Föreståndaren för Waterstones bokhandel i Bristol, berättade för bonden som ägde åkern, George Wingfield, att han och två andra sett pulserande ljus och ett större, mörkt föremål på himlen samma natt. Andra talade om att de sett ovanliga ljus i Barbury Castle, norr om Avebury.

Upplysningsmannen, som bor i ett annex intill Barbury Castle, hade hört "kolossalt oljud" vid 3.30-tiden morgonen den 17 juli 1991, som han beskrev lät "som om 100 flygplan passerade".

Ljudet upphörde tvärt några minuter senare, men det slog honom aldrig att titta ut. Uppsyningsmannen var väl förtrogen med lågtflygande plan, då Barbury Castle ligger i närheten av RAF-basen Lyneham.

Betande får i närheten skadades inte, men ägaren hittade djuren i andra ändan av betet, dit de aldrig hade gått tidigare, som om de hade skrämts av något.

En månad senare hittades en annan matematisk formation, 47 meter bred, på en åker nära Ickleton, ca två mil söder om Cambridge.

Formationen kallas "Mandelbrot" efter IBM-forskaren Benoit Mandelbrot, som utvecklade fraktal-geometrin, vilken används för att studera "kaosteorin" och dess tillämpning på växtmönster i naturen, men också föränderliga priser.

Fraktal-geometri avslöjar, att det sätt på vilket träden växer längs stranden av en sjö, det sätt på vilket isen spricker, moln formar sig, eller kaffépriset går upp och ner, har en märklig matematisk formel.

Ordet "fraktal" kommer från det latinska verbet "frangere", att dela, och det engelska ordet "fracture" och 'Traction". James Gleick beskriver denna nya vetenskap i sin bok "Chaos":

"Fraktala dimensioner blir ett sätt att mäta egenskaper som annars inte har någon klar definition: graden av ojämnhet och brutenhet eller det oregelbundna i ett föremål. En slingrande kustlinje, till exempel, har trots sin omätliga längd ett visst mått av ojämnhet".

Mandelbrot specificerar olika sätt att kalkylera de fraktala dimensionerna pa verkliga föremål och låter sin geometri påstå, att det finns oregelbundna mönster i den, som han studerat i naturen. Påståendet är att graden av oregelbundenhet, förblir konstant över olika skalor, och ovanligt ofta stämmer det påståendet.

Om och om igen manifesterar världen en regelbunden oregelbundenhet. Formerna är definierade, inte genom att man en gång löst en ekvation, utan genom att upprepa dem i en matarslinga - vilket är kontentan av Mandelbrots tes.

En som förutspådde sädesfältcirklarna var Isabelle Kingston, som 1984 flyttade till södra England i övertygelsen att grevskapet Wiltshire inom en nära framtid skulle bli världsberömt för extraordinära händelser.

Hon kände också en oförklarlig dragning till Silbury Hill, en pyramidliknande kulle uppförd omkring 2 800 f.Kr. Flera stora cirklar har senare hittats kring detta fornminne.

"Dessa heliga platser i Wiltshire byggdes för femtusen år sedan", säger Isabelle Kingston. "Många religioner talar om storvuxna, långa varelser som lärde upp människorna och förändrade deras medvetande".

Skelett från yngre stenåldern, som hittats i engelska gravar, har ett samband med sumererna i Mesopotamien i fjärde årtusendet f.Kr. Kulturen, vars ursprung är okänd, levde i vad som idag är Iran och Irak. Sumererna tillbad långa "gudar" som de kontaktade i höga torn. Statyer och ristningar av dessa väsen visar att de hade stora konformade huvuden.

Isabelle Kingston och andra, som studerar sädesfältcirklarna, undrar nu om samma intelligens är tillbaka och på nytt försöker ge oss människor en medvetandehöjning.

"Vår planet behöver hjälp", säger hon. "Vi lever i farliga tider. Jag tror att sädesfältcirklarna vill visa oss ett nytt sätt att rädda planeten, och klarar vi inte att tolka budskapet så går vi under..".

"Circles Phenomenon Research International" (CPRI), som leds av Colin Andrews, ingenjör, författare och dess grundare och "Center for The Study of Extraterrestrial Intelligence" (CSETI), som leds av Steven Greer, en akutläkare från Nordkarolina i USA, bosatt i England.

CSETI:s mål är en "Närkontakt av 5:e Graden", med intelligensen bakom cirkelfenomenet. Greer är övertygad om att främmande intelligenser från någon annanstans i universum besöker oss och bl a har skapat cirklarna och att dessa innebär att vi kan söka kontakt med dem.

Sambandet mellan UFO:s och de moderna sädesfältcirklarna började 1980, men det är först på 90-talet man fått vad man anser är bevis, för att oidentifierade flygande föremål verkligen har ett samband med de säregna mönstren.

Den 12 juli 1990, uppstod ett 120 meter långt piktogram nära Alton Barnes, som ingen sett tidigare. Det nya mönstret hade en utlöpare som liknade en gammal nyckel.

När Steve Alexander två veckor senare videofilmade piktogrammet, dök plötsligt ett runt, vitt föremål upp och tycktes röra sig över åkern.

Ett år senare, den 19 augusti 1991, videofilmade de tyska studenterna Constantin och Mucki von Durckheim ett liknande vitt, diskusformat föremål över en sädesfåltcirkel nära Barbury Castle.

I juni 1989 flög Colin Andrews i helikopter med ett kanadensiskt TV-team och visade dem 11 cirklar nära Sudbury Hill. Klockan 12.45 nästa dag, såg ett vittne ett 10 meter i diameter stort, orangefärgat ljus som rörde sig vertikalt mot en åker framför Sudbury Hill.

Vittnet kunde se ett träd på gränsen till vetefältet i silhuett, mellan sig själv och huset, och visste på så sätt att föremålet varit nere på marken bland de 11 cirklarna.

Maria Ward, engelsk ufolog och engagerad i sädesfältcirklarna, fick den 23 juli 1992, ett "meddelande från ingenstans" i form av cirklar i en triangel, där siffran 9 var särskilt viktig.

Hon tecknade ner bilden, som hon anser att hon fick telepatiskt, kanske från intelligensen bakom sädesfältcirklarna, och skrev sedan om den:

"Det ser ut som en molekyl i ett kemilaboratorium, men siffran 9 är viktig. I den här formen betyder den något. Hela figuren snurrade motsols och föll till marken. Det har något med Cromwell att göra".

En sädesfältcirkel identisk med Maria Wards teckning hittades nästa dag, den 24 juli, 2,5 mil väster om Alton Barnes i grevskapet Wiltshire i södra England (där för övrigt de allra flesta i Storbritannien har hittats), och i ett vetefält nedanför Oliver Castle Hill.

År 1643 rasade strider med samband till det engelska inbördeskriget på platsen och Oliver Cromwell stred mot Charles den I. Hundratals stupade och dog på platsen.

Siffran 9, då? Varför var den så viktig och hur kommer den in i bilden. Jo, den dök upp sa småningom, men det har knappast bidragit till gåtans lösning, snarare tvärtom.

Astronomen och matematikern Gerald S. Hawkins, som analyserat de engelska sädesfältcirklarna geometriskt, och funnit att det finns ett samband med diatoniska skalor (alltså skalor med både hel- och halvtoner, ordnade efter en viss princip) undersökte också Castle Hill-formationen geometriskt, och hittade till slut Maria Wards omtalade 9:a.

Hawkins konstruerade först tangentlinjer, från cirkel till cirkel. När han sedan upptäckte att alla tre tangenterna möttes precis i mitten av den liksidiga triangeln, gick det upp för honom hur alltihopa skulle tolkas.

Genom att använda en cirkel som centrum och sedan placera passaren på triangelns baslinje, kunde han dra ytterligare en cirkel, en stor cirkel, enligt Euclides konstruktionsregler (Euclide är den moderna geometrins fader).

Colin Andrews, idag världsberömd engelsk cirkelforskare, tillika engagerad ufolog, var den som 1992 tog initiativet till att spana efter intelligensen bakom sädesfältcirklarna.

Som ni förstår tror både han och CSETI att utomjordiska intelligenser ligger bakom sädesfältcirklarna, och när man spanar efter cirkelintelligensen spanar man på en och samma gång efter besökare som flyger omkring i oidentifierade flygande föremål, alltså UFO:s.

Colin Andrews förstod tidigt att vi människor kan påverka fenomenet, både cirkelfenomenet och UFO-fenomenet, men det är tankar som ännu inte slagit igenom här hemma.

Han berättar att han redan 1988 låg hemma i sängen, och visualiserade ett keltiskt kors:

Dagen därpå ringde en lantbrukare, som inte bodde långt ifrån Andrews, och sa: "Du anar inte vad som dykt upp på ett fält här utanför!". Men visst anade han det.

När Andrews några timmar senare flög över det i ett sportplan, såg han "ett stort, extraordinärt vackert, keltiskt kors".

"Den religiösa symbolen förändrade hela mitt liv", fortsätter han. "Det var en så religiös, grafisk och uppenbarligen intelligent konstruerad cirkel, att den bara måste vara viktig och den var identisk med den jag koncentrerat mig på natten innan".

Den 26 juli 1992, under nattspaningar i cirkelland, som företogs från toppen av Woodborough Hill i Alton Barnes, fick Colin Andrews och hans team på ett halvt dussin medarbetare, se att UFO:s uppträder i det område där sädesfältcirklarna har hittats.

Det började med små, bärnstensfärgade klot som "flöt" och "guppade" upp och ner i luften. De försvann bakom träd på 300-400 meters avstånd, och dök sedan upp igen. Som mest såg de fem klot på en gång, men det vanligaste var tre, två eller ett enda. Kloten uppträdde definitivt intelligent.

Stämningen steg betydligt, då man upptäckte att kloten rörde sig på ett sätt som överensstämde med hur medlemmarna i gruppen tänkte! När Ron Russel tänkte: "Stig uppåt", reagerade kloten nästan omedelbart på den tysta uppmaningen och steg uppåt.

Tre orangefärgade ljus formade en triangel över en mattare ljusbarriär, som ändrade färg från rött till vitt och blågrönt. Greer tyckte att det påminde om ljusen i en julgran. Dr. Smith ansåg att triangeln låg över UFO:t. Mansell hade intrycket att objektet var diskusformat, men emellanåt visade undersidan, vars ljus var triangelformade.

Greer riktade en av CSETI-s portabla batteridrivna halogenlampor mot UFO:t och blinkade två gånger. Överdelen av farkosten svarade med två blinkningar med samma tidsintervall. Blinkningarna repeterades sex eller sju gånger och UFO:t svarade varje gång. Sedan slocknade det bärnstensfärgade ljuset i toppen och hela farkosten försvann.

Om t ex en japan besöker Sverige och vill kommunicera med oss, men upptäcker att vi inte behärskar hans språk, skaffar han fram en tolk för vårt samtal, eller hur? Han går inte ut i sädesfälten och gör märkliga symboler, som vi kanske ändå inte klarar av att tolka. Men det är precis vad utomjordingarna gör - om det nu är dom som ligger bakom fenomenet.

Enligt Chet Snow påminner Maria Wards "önskade" triangelformation om en forntida symbol för stjärnsystemet Sirius. Egyptierna använde en triangelhieroglyf för att symbolisera Sirius, som inverkade på både säsongerna och floden Nilen. En liknande symbol, vid namn "Yod" eller "Yodh" finns i det hebreiska alfabetet och översätts till "hand", 'jag" eller 'jag är".

Samma triangelsymbol, med cirklar i varje hörn, är också det alkemistiska sigillet för grundämnet silver

Källa: ARKIV X, Nr.2, Sommaren 1996. Översättning: Peter Caspersson. Foto: Ron Russell & Linda Moulton-Howe. Illustrationer: Maria Ward & Chris Mansell.