KANINMANNEN recenserad av JAN SUNDBERG:
VIKTIG FILM OM ETT STÄNDIGT AKTUELLT ÄMNE
Foto: Sandrew Metronome, Copyright 2010

Hans har precis blivit pappa efter att ha fått barn med Lollo (Stina Ekblad), men trots hustrun märks hans sexuella preferenser väldigt tydligt. I skolan, där Hans är gympalärare, blir han också mobbad av sina elever, som alla känner till hans mörka hemlighet.

SNARAST EN DOKUMENTÄR

Kaninmannen är ingen deckare utan snarast dokumentär i sin framtoning och en viktig film om ett allvarligt ämne. Den handlar egentligen inte om jakten på  Kaninmannen, snarare frågorna kring vem Hans är och hur samhället vi ever i egentligen fungerar när det gäller sådana här typer av brott.

Han kan inte själv sluta, men han får inte heller någon hjälp att göra det, i synnerhet inte av skolledningen, som fått höra vad han har för sig och känner till att tonårspojkarna kallar Hans för "fittis".

POSITIV ÖVERRASKNING

Kaninmannen är en en bortglömd, 20 år gammal film och lika aktuell idag som då den gjordes 1990. Alla som har köpt den har säkert blivit lika positivt överraskade som mig, och kanske också lika kritiska till att män med dessa preferenser aldrig får någon hjälp av samhället.

Ljudet på svenska filmer är nästan alltid dåligt och Kaninmannen är inget undantag från den regeln. Börje Ahlstedt (här till höger) pratar oftast lika sluddrigt som en gammal boxare och det har Sandrews tydligen inte märkt, därför har det här blivit den sämsta äldre filmen av dem alla, rent ljudmässigt.

När Kaninmannen på slutet jagas av en yngling som tänkt ta lagen i egna händer och befria världen från en pedofil, blir det pekoral av alltihopa, ändå ger jag filmen med beröm godkänt och spelar ljudet mindre roll, tycker jag att ni ska hyra eller kanske rent av köpa den, eftersom den kan inspirera till ett eller flera debattinlägg om ni har en blogg på nätet.

BETYG: