Mysterierna på Mars 2:

BILDERNA SOM VISAR SKOGAR
OCH ANNAN VÄXTLIGHET PÅ MARS

Arthur C. Clark, en av världens mest kända science-fiction
författare, efter att ha sett bilderna från Mars som sägs visa träd och annan växtlighet: "Jag är till 95% övertygad om att det inte finns någon annan förklaring, än att bilderna visar trädliknande organismer på Mars. Jag tror inte att NASA kommer att bortförklara dem som geologiska strukturer eller illusioner...".

Fotot här nedan, som tagits av Mars Orbiter Camera, nära den marsianska nordpolen, visar för de flesta betraktare också någon typ av vegitation, även om NASA officiellt talar om "geologiska strukturer".

De båda bilderna har jämförts med vegitation i den australienska öknen; sparsam, buskliknande och utspridd.

Den förste som lyckats identifiera eller rättare sagt sammanlikna träden på Mars med jordiska motsvarigheter är Arthur C. Clarke, som efter att ha laddat ner ytterligare bilderna från NASA's hemsida, uttalade sig från sitt hem på Sri Lanka och sa: "Jag är helt seriös när jag säger att det som rör sig på Mars yta, under dess olika säsonger, är vegitation och jag är säker på att NASA är väl medveten om detta, men av någon anledning som bara de känner till, håller de detta hemligt för den breda allmänheten".

Clark är ingen vild exentriker, han uppfann satellitsändningarna och har adlats av den brittiska drottningmodern. Vad som fångade hans blick är en genuin gåta: en skog med stora runda trädliknande strukturer som ökar och minskar i omfång med säsongerna, och som Clark säger liknar "Banyanträd" (bilden här nedan), ett undersläkte med många arter av tropisk fikus som växer på ett ovanligt sätt.

Arthur C. Clark i all ära men det var först 2001 som NASA föreföll att lyssna till andra än forskarna inom den egna organisationen och dessa var tre ungerska fvetenskapsmän; Tibor Ganti, Eoers Szathmary, och Andras Horvath från Planetinstitutet flr Avancerade Studier i Budapest, som påstod att de funnit bevis för vegitation på de bilder som tagits av Mars Global Surveyor.

Stora grupper av mörka fläckar i kratrar vid den marsianska sydpolen, ändrade både storlek och färg menade de och kunde vara ett bevis för att det faktiskt fanns liv på den röda planeten.

Teamet hade studerat 60.000 bilder tagna av MGS, och kommit fram till att organismerna levde på fotosyntes (en process där levande organismer tar hand om energi från ljus och lagrar den i kemiska bindningar. Fotosyntesen tillverkar energirika syre- och kolhydratmolekylerav koldioxid och vatten. Fotosyntes i växter försiggår i kloroplasterna i bladen på dagen med användning av solljuset).

."Organismerna lever mellan Marsytan och det tjocka islagret som isolerar dem extremt noga från Marstemperaturer på runt -120°C," sa Ganti. "När våren kommer och ljuset tränger ner genom isen, absorberar organismerna själva energin från ljuset och värmer på så sätt upp sig själva. Under isen ökar temperaturen till strax över 0°C.

Ett tunt innerlager av isen smälter och skapar på så sätt förutsättning för liv. När all is har smält till sommaren och vattnet dunstat, torkar de ut igen. De mörka fläckarna börjar spridas till våren och varierar i storlek från 10 meter till flera hundra meter i diameter".

Organismerna kan antingen vara alger eller lavar och liknande organismer finns på tundran nära jordens Nord- och Sydpol enligt Ganti.

Den icke-biologiska NASA-förklaringen är att det som liknar skogar är en blandning av kol och is som utsatts för ultraviolett strålning. Läsaren får tro på vem han vill, personligen tror jag mera på den alternativa förklaringen eftersom jag tyckt mig se, att NASA faktiskt haft mycket att dölja när det gäller utforskningen av både månen och Mars.

NÄSTA UPPDATERING: Ansiktsmonument på Mars är större än den jordiska Keopspyramiden; hjärtformade kratrar förbryllar experterna; gåtfulla statyer har fått NASA att tystna; och "tuber" som liknar transportsystem på jorden har hittats på flera ställen...

Mysterierna på Mars 1:

Amerikanska Mariner 4 var den första rymdsond som nådde Mars 1964. Sonden skickade hem 21 bilder av ytan som visade att Mars har en mycket tunn atmosfär. Spekulationerna om konstgjorda kanaler på Mars tystnade efter att bilderna offentliggjorts.

Fyra år senare anlände Mariner 6 och 7 till Mars. De var mycket mer avancerade, analyserade atmosfären och tog närbilder av ytan.

Mariner 9 gick in i en omloppsbana runt Mars 1971. Sonden var byggd för att fungera i 90 dygn men den kom att fungera i ett helt år. Ravinen Valles Marineris fick sitt namn efter den banbrytande sonden. Ett par bilder visade för första gången spår av vatten som runnit över planetens yta.

Vikingsonderna sändes upp 1975 och kom fram 1976. Viking 1 landade i ett område som som kallades Chryse Planitia (guldfälten). Dess första bilder visade ett stenigt ökenlandskap med en skär himmel. Viking 2 landade den 3 september i Utopia.

Landarna var utrustade med kameror, meteorologiska instrument, jordbävningsdetektorer och magnetfältsdetektorer. och båda hade robotarmar för att samla in jord som sedan analyserades för att hitta liv. Även om resultaten var intressanta, gav experimenten inga bevis för att liv existerade eller hade existerat.

Efter att ha misslyckats med Mars Observer 1992, tog NASA snabbt fram Mars Global Surveyor. Rymdsonden sköts upp den 7 november 1996 och gick in omloppsbana runt Mars den 12 september 1997.

I mars 1999, efter att ha i ett och ett halvt år arbetat med att komma in i en omloppsbana, kunde sonden från låg höjd kartlägga hela Mars yta med hjälp av kameror.

Mars Global Surveyor studerade hela Mars yta, dess atmosfär och inre, och den har sänt hem mer data om den röda planeten än vad alla andra sonder tidigare gjort tillsammans. Mars Global Surveyor har också producerat en tredimensionell bild av Mars norra polarkalotter.

Magnetometerdata visar att planetens magnetfält inte globalt genereras i Mars kärna, utan finns på flera ställen vid skorpan. Nya temperaturdata och närbilder på Marsmånen Phobos visar att dess yta består av ett puderlikt material som är minst 1 meter tjockt. Orsaken till detta är miljoner år av meteornedslag.

Mars Pathfinder sköts upp en månad efter Mars Global Surveyor och landade den 4 juli 1997 i en uttorkad havsbotten i Ares Vallis, vilket tillhör de stenigaste områdena på Mars. Pathfinder hade med sig en liten radiostyrd bil kallad Sojourner, vilken åkte ett par meter vid landningsplatsen och undersökte olika stenar.

Tills den sista dataöverföringen den 27 september 1997 sände Mars Pathfinder hem 16 500 bilder tagna av landaren och 550 bilder tagna av bilen. Bilen gjorde 15 kemiska analyser av stenar på landingsplatsen.

2001 gick Mars Odyssey in i omloppsbana runt Mars. Dess uppdrag är att använda spektrometrar och kameror för att hitta spår av vatten och vulkanisk aktivitet på Mars.

28 maj 2002 rapporterade NASA att satelliten funnit stora mängder väte, ett tecken på att vatten finns mindre än en meter under ytan.

Den 2 juni 2003 sköt European Space Agency upp sin rymdsond Mars Express från ryska Baikonur. Mars Express bestod av Mars Express Orbiter och dess landare Beagle 2, som var konstruerad att inte röra på sig.

Den 10 juni 2003 sköt NASA upp Rovern MER-A3. Den skulle undersöka stenar och marsytan där man misstänkte att det funnits eller fanns vatten. Rover nummer 2, Opportunity, skickades upp en månad senare och landade i Gusevkratern, som man tror är gammal havsbotten.

I november 2007 fungerade båda fordonen bra, men de började visa små tecken på åldrande. Fordonen upptäcker fortfarande nya saker såsom den första meteoriten som upptäckts på en annan planet, Heat Shield Rock.

Den 12 augusti 2005 sköts Mars Reconnaissance Orbiter upp mot den röda planeten, för att göra ett två-årigt vetenskapligt arbete. En stor del i uppdraget är att hitta framtida landningsplatser för landare och människor. MRO gick in i omloppsbana runt Mars den 10 mars 2006.

Varför, frågar ni er säkert, har man inte fått se några av de tusentals bilder som NASA har vid det här laget, av den röda planeten Mars? Svaret är att NASA erbjudit samtliga nyhetsbyråer bilderna; TT, AP, CNN, Reuters Nyhetsbyrå, mfl men att dessa tackat nej med motiveringen att allmänheten inte längre är intresserad av rymdforskningen.

Jag tror att det är precis tvärtom. Istället för upprepade bilder och filmer om kriget i Irak och Afghanistan, jordbävningar, vulkanutbrott, folkmord, kriminalitet och annan ond bråd död är rymdforskningen bland det mest spännande vi kan se just nu.

Science fiction-filmer som Avtar har ökat intresset ytterligare, för hur fantastiska och påhittade sådana filmer än är, hoppas de flesta av oss att vi en dag ska få kontakt med andra intelligenser och fler än mig tror, att planeterna i vårt eget universum inte är så utdöda som det hittills påståtts.

Låt oss nu titta närmare på planeten Mars och börja med varför NASA undanhållit att dess atmosfär faktiskt är lika blå som jordens!

Om vi börjar med jorden är vår atmosfär blå eftersom den innehåller syre och kväve och eftersom blått ljus har en kortare våglängd och sprids mest i atmosfären.

Solens vita ljus är egentligen en blandning av regnbågens alla färger och av det synliga ljuset har blått kortast våglängd (ca 400 nanometer) och rött längst våglängd (ca 700 nanometer). Det innebär att när ljuset passerar genom jordens atmosfär sprids det blå ljuset mest och reflekteras i partiklarna i atmosfären som därmed ser blå ut.

Regnmoln på Mars fotograferat av Vikingsond. Bilden visar tidig morgondimma över Noctis Labyrinthis, den västligaste delen av Valles Marineris. Dimman, som sannolikt består av isvatten, ligger över ett område som är 300 kilometer brett.

REGNMOLN ÖVER NOCTIS LABYRINTHIS

Regnmoln över den 100 km breda Noctis Labyrinthus (nattlabyrinten), av Viking 1 i mars 1976. Forskarna vet ännu inte varför dessa moln skapas och varför vissa av dem håller till över just raviner. En tänkbar möjlighet som jag själv laborerat med, är att vatten kondenserar i skuggiga delar av just raviner, för att sedan dunsta igen när de träffas av morgonsolen.

SANDSTORM ÖVER MARS

När Mariner 9 anlände till Mars 1971, som den första rymdsond som någonsin snurrat runt den röda planeten, var forskarna oerhört spända eftersoim den skulle visa dem detaljer på Mars som ingen tidigare hade sett.

Besvikelsen blev naturligtvis stor när de istället fick se den värsta sandstorm som någonsin härjat planeten. Bara den 24 km höga vulkanen Olympus Mons stack upp över molnen, allt annat var skymt av den virvlande sanden.

FANTASTISKA BILDER

En månad senare lade sig sanden och Mariner 9 kartlade planeten och fick fantastiska bilder. Forskarna lärde sig samtidigt, att sandstormar som var mycket värre än de på jorden, med jämna mellanrum drabbade Mars. Bilderna de fick neskrivas som "oöverträffat bra från det avståndet" och en av dem visar vad ni ser här ovan, snövita kanter runt flera kratrar.

VÅR PÅ MARS

Den här NASA-bilden av Mars är tagen med Hubbleteleskopet den 25 februari 1995, när Mars befann sig ca 103 miljoner km från jorden. Eftersom det är vår i Mars norra hemisfär har mycket av frosten kring den permanenta polen förändrats, och övergått i en kärna av solid is som är flera hundra kilometer bred.

Vädret på Mars kan tyckas lite småtråkigt och vi ska strax lämna det, men först ska jag berätta att ett av Mars största mysterier har fått sin lösning tack vare just vädret.

Mysteriet började på 1800-talet med att dåtidens astronomer sade sig ha upptäckt kanaler på Mars. Dessa spikraka linjer varierade i både bredd och längd och togs som intäkt för att det både fanns vatten på den röda planeten och mänskliga varelser som underhöll nämnda kanaler.

OPTISK ILLUSION

När Vikingsonderna återvände med bilder från Mars kunde NASA's fototolkar inte hitta några kanaler, hur mycket de än letade och de värsta fanatikerna menade att det var en konspiration. Forskarna hade samtidigt avskrivit kanalerna som en optisk illusion.

Men det var alltså vädret som var förklaringen till kanalerna och så här gick det till:

Mars säsongsbetonade sandstormar rev upp mörk sand från botten av kratrar som låg nära de områden där "kanalerna" syntes, och svepte ut dem med vindarna i linjära stråk. Eftersom sandstormarna var just säsongsbetonade, verkade det som om "kanalerna" kom och gick och beroende på hur hårt det blåste, ändrades också bredden på dem.

När Mars Global Surveyor kretsade kring Mars 1998 och fotograferade Meridiani Planum, upptäckte man förutsagda likheter med delstaten Utah, och i samråd med geologlerna på Universitetet i delstaten, bestämde man sedan att Opportunity skulle landa just där, eftersom likheterna man upptäckt nästan alltid skapas i vatten.

EN FÖRUTSÄTTNING FÖR ALLT LIV

Vetenskapsmännen var och är naturligtvis intresserade av att veta huruvida vatten en gång i tiden existerade på Mars (eller kanske ännu finns en bit ner i marken) - eftersom vatten är en förutsättning för allt liv

Det började med att Marsbilen Opportunity hittade stenkulor på Marsytan som NASA döpt till "blåbär" och som vi faktiskt har på jorden med, till och med nära Sverige!

NASA döpte dem till "blåbär" just för att de är små och runda och på pricken liknar dessa och inbäddade i den marsianska klippan liknade de till och med "blåbär i muffins".

Här har NASA's Marsbil precis kört över ett större fält med "blåbär".

Som framgår av dessa två bilder, den i fullstorlkek här ovan och delbilden här nedan, varierar kulorna i storlek.

De diskusformade fossilstenarna här nedan, vilka kommer från Belgien, som där kallas foraminiferer, är de som mest liknar "blåbären" på Mars.

Foraminiferer är en understam inom amöbadjuren. De lever med få undantag i marina miljöer och kan befinna sig på stora djup, något som ytterligare styrker teorin att det både kan ha funnits och finns vatten på Mars.

FUNNITS i 500 MILJONER ÅR

Foraminiferer har funnits på jorden i över 500 miljoner år. I svenska havsområden förekommer de främst i Skagerrak och Kattegatt, men ett fåtal arter förekommer även i Östersjön.

Redan innan "blåbären" hittades på Mars av Rovern Opportinity, hade geologer vid Universitetet i Utah studerat sådana stenar i delstatens nationalparker och sedan förutsagt att liknande stenar skulle hittas på Mars.

I en studie publicerad i juninumret av tidskriften Nature, spekulerar Utah-forskarna i att både stenarna från Mars och från Utah - kända som hematiter (en blodstensmalm som framför allt förekommer i tropiska jordar) - skapades under marken när mineralerna fälldes ut från det strömmande grundvattnet.

"I och med det fick vi ett recept för blåbären", säger Marjorie Chan, professor i geologi vid Universitetet i Utah. "Innan Opportunity landade på Mars trodde vi att det skulle finnas hematitiska koncentrationer på planeten, vilket vi baserade på vår studie av hematit-rika områden i södra Utah, där hematit-kulor finns i nationalparkerna och länge varit en geologisk gåta i många affärer som säljer stenar".

KÄNDA SOM "MIRAKELKULORNA"

Diametern varierar från en 25:e dels tum till 8 tum eller mera och i Utah är Mars blåbär kända som "mirakelkulorna".

Chan och hennes kollegor tror att stenarna i Utah skapades för 25 miljoner år sedan när mineraler som fälldes ut från grundvattnet flödade genom en mycket äldre sandsten, nämligen den spektakulära röda klippstenen i södra Utah (som återges här nedan).

Att södra Utah i USA och Meridiani Planum på planeten Mars har stora likheter med varandra genom de märkliga "blåbären" respektive "mirakelkulorna", kom som en positiv överraskning för de amerikanska forskarna, som hoppas kunna dra nytta av det längre fram i sin kartläggning av Mars.

Koncentrationerna kan till och med ha betydelse för sökandet efter liv på Mars eftersom bakterier på jorden kan få sådana koncentrationer att skapas mycket snabbare. Chan och hans kollegor planerar därför att analysera huruvida det finns bevis för tidigare mikrobiologisk aktivitet i Utah-koncentrationerna.

Hematit-koncentrationerna i Utah och på Mars har både likheter och skillnader.

I Utah och sannolikt även på Mars, "finns det stenar som ursprungligen innehöll järn", säger Chan. "Vätska som färdades genom dessa stenar läckte sedan ut järnet. Vattnet som gick vidare genom sprickor, hål, lager och porer tills det nådde platser där kemin var annorlunda tvingade sedan järnet att fällas ut i vattnet som hematit".

KRISTALLSTRUKTUR

Den stora skillnaden är att de marsianska "blåbären" förmodligen är ren hematit - en form av järnoxid som är grå till färgen eftersom det har en större kristallstruktur än den rödaktiga formen av järnoxid, alltså vad vi kallar för rost.

Utah-koncentrationerna är mestadels sandsten, cementerat med hematit som utgör ca fem procent till kanske en tredjedel av stenen. De marsianska koncentrationerna kommer sannolikt från syrefattigt grundvatten, medan utfällningarna i Utah kommer från ett syrerikt grundvatten.

"Utah-koncentrationerna rullar som kulor ner i gropar och bildar högar, precis som på Mars". säger Chan. "Hopi-indianerna har en legend om att "moqui" (De dödas stenar) eller andestenarna spelade kula med förfäder i sydvästra USA. De anser också att de har metafysiska krafter".

På flygfoton över både Utah och Mars som togs så sent som förra året, har forskarna också sett att flera geologiska kännetecken finns där som här och då handlar det om klippformationer som kratrar, ringar, s k pipor, "hammare och städ".

Chan säger att studiet av klipporna i Utah och på Mars kommer att "hjälpa oss att förstå hur Mars bildades. Att jämföra med Utah blir som att ha en karta att jämföra med".

"Var vi än hittar vatten på jorden så hittar vi också liv, och det oavsett om vattnet är varmt, kallt eller finns under jorden", säger Chan.

Att det funnits vatten på Mars är alla numera överens om. Däremot går uppfattningarna isär huruvida det fortfarande finns vatten och om man ska tro på bilder från Mars som visar vad som tycks vara både floder och sjöar med rinnande vatten.

De bilder jag sett av floder och sjöar på Mars liknar just ingenting annat än just floder och sjöar, även om NASA's fototolkar är betydligt försiktigare och säger kanske...

och NASA föredrar att inte kommentera de mest spektakulära bilderna och dessutom har råd att vänta. Nya sonder väntar på att skickas upp och för varje ny sond som kommer till den röda planeten, får vi veta mera om den.

Både ni och jag vet att det finns gott om amerikanska hemsidor som påstår att det är en konspiration att vi inte får veta mera om Mars, och att NASA döljer att det finns forntida lämningar där, hela städer och tecken på att utomjordingar har Mars som en av sina baser.

Personligen tror jag inte ett dugg på det, däremot anser jag att NASA ibland är lite väl försiktiga i sina tolkningar och inte vill lägga fram bilder de är osäkra på eller kanske just därför. Men läs vidare ni, det kommer nya spännande och fascinerande bilder från Mars, både i denna uppdatering och nästa.

Finns det sjöar med rinnande vatten på Mars? Kanske, säger NASA's fototolkar medan jag personligen tror att så är fallet.

Bilden här ovan är tagen med en högupplösningskamera ombord på ESA's Mars Express, och visar en isfläck i en ej namngiven krater vid den marsianska nordpolen.

Bilden erhölls under det 1343:e varvet och har en grundupplösning av ungefär 15 meter per pixel. The Den ej namngivna kratern finns i Vastitas Borealis, en bred slätt som täcker mycket av Mars norra latituder. Kratern är 35 km i diameter och har ett maxdjup av 2 km.

Tack vare den Europeiska Mars Express vet vi att Mars har stora områden med smält is, som utgår ifrån sydpolen på den röda planeten.

Astronomerna har i åratal känt till att Mars har poler med is, och tidiga försök att kemiskt analysera den har visat att den norra polen kunde bestå av isvatten, medan den södra bestod av koldioxid-is.

Nyligen gjorda analyser visar nu att den södra polarisen finns där året om och kan vara en blandning av vatten och koldioxid. Bara tack vare Mars Express har vetenskapsmännen lyckats bekräfta, att isvatten även finns vid den marsianska sydpolen.

Jeffrey Barnes (till höger), en professor i atmosfärisk vetenskap vid Universitetet i Oregon och en av auktoriteterna på tänkbara sjöar på Mars, säger att permanent is vid Mars poler är mycket stora - nästan lika stora som Grönland på jorden - och består huvudsakligen av isvatten.

Sydpolen är dock en märklig plats", tillstår Barnes. "Polen består nästan bara av koldioxid-is eller torr is som vi kallar den, vilket är den huvudsakliga komponenten i den marsianska atmosfären. TDen södra polen är dessutom bara tio gånger så stor som nordpolen och isen ligger där åt ett enda håll. Den andra sidan av polen innehåller ett stort område som kallas Det Kryptiska Området och det består av säsongsbetonad is på vintern, som har låg hållfasthet".

Bilden här nedan visar två kontroversiella saker som NASA ännu inte velat bekräfta; dels en liten bäck eller en mindre sjö och dels växtlighet eller skog som omger den.

Så här ser "vattnet" och "växtligheten" ut när bilden har blivit färglagd och vad skulle detta vara om inte just vad vi just spekulerat i? NASA's fototolkar håller med även om bilden inte är officiellt bekräftad. För om det finns sjöar och grönska på Mars är det ju inte långt till djur heller, eller hur?

NASA's fototolkar döpte bilden till "hjorden" och sedan fick tio kollegor titta på den utan att veta var den tagits. Nio av tio sa att den liknade en hjord med djur, sannolikt får och visst är det precis det bilden liknar.

Det typiska för just en hjord med djur är att ett och annat djur springer ute på flankerna, en bit ifrån den stora hjorden, precis som på bilden från Mars.

Ingen inom NASA vågar dock säga bestämt att det är en hjord med djur, och säger istället officiellt att det är "tinande is", ändå har NASA ytterligare en bild som fascinerar både fototolkarna och forskarna vid den amerikanska rymdflygstyrelsen och det är bilder av vad som liknar spår efter hästhovar - på Mars, och ser ut så här:

Om det nu skulle finnas både får och hästar på planeten Mars är steget förstås inte långt till människor, de "marsianer" som science fiction-författarna fantiserat om i över hundra år. Men ser får och hästar ut som de gör på jorden, ja då ser kanske även marsianerna ut som oss!

Vid nästa uppdatering ska jag visa både gamla och nytagna bilder på tänkbara byggnadsverk på Mars, plus en hel del annat som normalt inte hör dit och som förbluffat både NASA och alla andra som sett de märkliga bilderna. Håll ut!