Ekonomer, framtidsforskare och folk som studerar tredje världen är alla överens om att Indien är på väg ut ur sin fattigdom och på väg att bli en ny stormakt. Där behöver man arbetskraft i alla tänkbara yrken och framför allt inom media, PR och IT.

När amerikanen Andrew Hudson från St Louis blev arbetslös flög han till Indien, och i sin CV uppgav han att han var en språkbegåvning och behärskade just engelska till fullo i både tal och skrift, var trevlig och framåt, och kunde ta folk på rätt sätt. Mot att jobba på en lokaltidning fick han mat och husrum och en veckolön på motsvarande 75 svenska kronor. 

Trots att han saknar journalistutbildning skriver Andrew Hudson idag reportage, tar bilder och sköter lite av tidningens layout. "De få som kan engelska i Sikkim har nästan ingen att prata mig, så jag är välkommen överallt och människor är snälla, vänliga och otroligt hjälpsamma. 75 kronor i veckan skulle jag inte ha klarat mig långt på i St Louis, men här äter jag mig mätt varje dag".

Han beskriver indierna som lättsamma att umgås med, vänliga och förstående. Brottsligheten är låg och beror mest på fattigdom, låg utbildning och kulturkrockar mellan olika religioner. "Det vimlar av ogifta kvinnor, som dock inte törs flörta öppet hur gärna de än vill och sedan måste man också ha deras föräldrars välsignelse om man ska bjuda ut dem på fika, restaurang eller annat som vi tar för givet i västvärlden", fortsätter Andrew Hudson.

Själv är han 24 år och singel, saknar inte de ytliga tjejerna i USA och kan mycket väl tänka sig att gifta sig med en indiska. "De är oerhört vackra, begåvade och har en medkänsla som jag hittills saknat", slutar amerikanen som sadlade om och blev indier.

Du som är 20-25 år och inte har något som binder dig till Sverige, ska definitivt pröva på det som Andrew Hudson vågade. Satsa först på att lära dig indiska, lite om deras kultur och sedvänjor och inled sedan ett samtal med så många du träffar. Någon av dem kan vara just den kontakt du behöver och innan du vet ordet av kan även du ha jobb i Indien. Vad som sedan händer är förstås upp till dig men att Indien går mot stort välstånd är säkert ingen överdrift.

FOTNOT 1: Vinjettbilden visar Taj Mahal, som är ett av världens vackraste tempel och ligger i Agra utanför New Delhi. Mera om det finns att läsa på svenska Wikipedia.

FOTNOT 2: 1991 var jag själv i New Delhi i ett par veckor. Det var lite för varmt för min smak, med 35-40 grader, och varje dag var det lika mycket folk på gatorna som under marknadsdagarna i Skänninge Marknad och på Kivik. Jag hade läst in mig på Indien i bokserien Lonely Planet, men upptäckte snart att de missat två viktiga saker.

Den första uppenbarade sig en dag när jag flanerade på stan och upptäckte att jag var skitnödig. Indierna står för det mesta upp på sina två ben och gör det i ett hål i marken men sånt klarade inte jag. Dessutom torkar de sig med den vänstra handen, vars fingrar är lätt blöta. Jag letade upp ett universitet och dök in där och bad vänligt men bestämt att få låna en västerländsk toalett.

Läraren jag träffade såg irriterad ut, men ledde så småningom ner mig i källaren, låste upp en dörr med hänglås och visade sedan in mig. Jag kikade in och tittade runt. "Men det finns ju inget toalettpapper", sa jag indignerat. Läraren blev ännu mera irriterad. "Nej, papper använder vi inte", sa han. "Du får ta handen!".

Jag bönade och bad och till slut gav han upp och ledde in mig på ett kontor. Där öppnade han ett plåtskåp och tog ut ett kartongstyvt och glättat reklamblad. "Du tror inte jag kan få två stycken?", sa jag skamset. Läraren gav mig samma min som vi svenskar ger invandrare som ingenting fattar. Sedan gav han mig två reklamblad.

Inne på muggen fick jag sedan kämpa med att gnugga dem mjuka upp dem medan jag sket och sedan var det bara att torka sig återhållsamt men noga, och jag svor samtidigt på att något som detta ALDRIG skulle hända mig igen!

Tillbaka på stan uppsökte jag en affär som sålde s k kräppapper, ni vet sådant papper som "fina damer" har om halsen i varmt väder (det används inte längre i Sverige men var vanligt förr i tiden). Affärsinnehavaren och hennes två anställda såg sedan hur den galna utlänningen, dvs jag, rullade upp 12 rullar med 6 meter kräpp per rulle, på en enda och betalade mer än en månadslön för en indier, för sagda papper.

Skithuspapper, Lonely Planet, var vad ni glömde berätta om, något jag aldrig mera åker utan om jag ska besöka Indien (eller t o m Grekland och Turkiet enl en del beresta vänner jag har).

Nästa händelse som Lonely Planet borde varnat för, var hur fattiga familjer med en farfar lärt sig att begå brott man som europé har överseende med.

Det börjar när du hittat en basar och går där och beundrar allt hemsnickrat som indierna erbjuder dig att köpa. Plötsligt kommer ett ungdomsgäng på tre-fyra pojkar fram och vill putsa dina skor. Jag skakade på huvudet och pekade på mina Nike. De log lika glatt tillbaka och dröp av. Stackars pojkar, tänkte jag och strosade vidare. En kort stund senare gjorde jag en fasansfull upptäckt. Gympadojorna var nedkletade med bajs!

Skoputsargänget dök upp igen och erbjöd sig att ta bort skiten. OK. Priset lät överkomligt. När allt sedan var klart hade priset tredubblats, men låg fortfarande på ca femtiolappen för oss svenskar. När jag vägrade betala dök den längsta och största indier jag någonsin sett, upp ifrån ingenstans och hade en min som ungefär sa: "Och hur var det här då?". Så jag betalade snällt.

En engelsman som sett alltihopa från ett kafé med utsikt över basaren, berättade skadeglatt att jag var den femte turisten som råkat ut för skoputsarligan, och då hade ändå bara knappt halva dagen gått. "Det hela är en smart familjeoperation. Pojkarnas farfar är en 80-årig liten gubbe som kan böja sig på mitten och som just på grund av detta kommer i nedhukat läge och lägger på skiten på skorna, när du som en dum fåne går omkring på basaren och tittar upp på allt de har att sälja", berättade engelsmannen.

OK, en gång är ingen gång tänkte jag, men sedan råkade jag förstås ut för det en gång till innan dagen var slut. Man har som sagt överseende med sånt när man vet hur fattigt det är i Indien, men nu svänger det snart och ett av världens fattigaste länder kommer inom 5-10 år att vara världens tredje stormakt!