Vi var på väg hemåt i natten, efter utfört frilansuppdrag. Det hade börjat skymma och jag satt som vanligt och halvslumrade. Kessler körde. Strax norr om Jönköping tittade jag ut och åt vänster. Vad i..? Hjärtat ökade farten. Pulsen steg. Besökare från yttre rymden gled ljudlöst fram över det småländska himlavalvet...

"Stanna bilen!", sa jag till Kessler. Han hörde som vanligt ingenting. Tänkte säkert på sitt kommande bilskruveri. "STANNA BILEN FÖR HELVETE!", vrålade jag. Kessler blev så rädd att han höll på att köra av vägen.

"Det är motorväg här...", kom det lamt från den nu skräckslagne fotografen. "Man får inte...!".

"SKIT I DET, VI HAR JU FÖR HELVETE BESÖKARE FRÅN PLEJADERNA!", skrek jag och pekade på den västra horisonten. "Där! DÄR!". Är han blind fanskapet, tänkte jag.

TACK OCH LOV!

Jag vräkte upp dörren, snubblade ut och halvsprang över motorvägen med min egen reportagekamera i högsta hugg. Inga bilar passerade just då. Tack och lov! Jag kom över till andra sidan vägen och klev upp på en liten bergknalle.

Klick-klick-klick-klick... min CANON-kamera smattrade iväg en serie bilder och resultatet har ni här nedan:

0) På långt håll var det bara en prick vid horisonten och kunde ha varit nästan vad som helst: planeten Venus, en väderballong ur kurs och på drift, ett flygplan på väg att landa, Baron Münchausen på en kanonkula... ja, ni vet, alternativen var många.


INTELLIGENSER

1) Ju större det blev ju mera övertygad blev jag: Det var ett rymdskepp! Besökare från en annan värld... tänk om jag var utvald? Tänk om JAG skulle bli världens första människa att kommunicera med intelligenser i en annan galax...


2) Kessler kom över vägen han med. Hade låst bilen påstod han. Ha! Dörrarna på den bilen hade aldrig gått att låsa... Hur som helst. Tefatet, cigarren, blev allt större och allt tydligare och vi såg hur den gick ner för landning...


3) Nu hade Kessler gripits av tefatshysterin han med och innan jag visste ordet av satt vi på nytt i bilen. Kessler stampade gasen i botten och hans gamla Mercha, eller vad vi nu åkte i, tog ett skutt framåt. Sedan höll vi minst 120 på vägen ut till Axamo flygplats.

GOODYEARS BLIMP


4) Helvete! Nu stod det klart att jag gjort bort mig. Igen! Något flygande tefat var det inte. Ja, ni ser ju själva: Goodyears blimp landade på Axamo och folk strömmade till från alla håll. Det var Sveriges och smålänningarnas Närkontakt av Den Fantastiska Graden. Eller lika sensationellt som om Apollo 13 nödlandet i lilla Svedala...


5) Ett noll till AFU: Arkivet för Utomjordingar... förlåt, Arkivet för UFO-fenomen ska det visst vara, enligt Anders Liljegren. Hjärnan i UFO-Sverige och en riktigt seriös person. Åtminstone om han får säga det själv...


6) När blimpen väl hade landat erbjöds vi en provtur med den. "Aldrig i livet", sa jag. "Jag ska bara ta bilderna", sa min fegis till fotograf. Så säger han alltid. 1) Dels är jag vansinnigt flygrädd. 2) Dels har jag sett krigsfilmen HINDENBURG, där tyskarna kraschar sitt luftskepp mitt i New York, och 3) Dels tror jag på det gamla talessättet att om Gud velat att människa skulle flyga, hade han gett oss vingar!