Naturens Mysterier:
STENARNA PÅ RACETRACK PLAYA I DEATH VALLEY
VANDRAR OMKRING AV SIG SJÄLVA

På en uttorkad sjöbotten i Death Valley i Kalifornien, lämnar stenar av olika storlek och vikt hundratals meter långa spår efter sig. Några går rakt, andra ändrar riktning och en hel del går tillbaka i en båge. De vandrande stenarna har varit ett mysterium i över hundra år, men nu har geologerna kommit underfund med hur stenarna kan glida omkring av sig själva.

Det vidsträckta Death Valley är en ytterligheternas plats. Snötäckta bergstoppar, längre ned bevuxna med pinjeer och vilda blommor, höjer sig över hundratals kilometer öken med såväl salt- och alkaliska slätter som vandrande sanddyner.

Death Valley ligger öster om bergskedjan Sierra Nevada. Området är känt för sina extrema temperaturer, därav namnet (eng. death=död, valley=dal). Den högsta temperatur som uppmätts i området någonsin är 57°C, endast drygt en grad lägre än världsrekordet. Klimatet är mycket torrt (mindre än 50mm regn/år) och temperaturer upp till 50°C under dagen på somrarna, och betydligt svalare under vintern.

Av alla naturens under i dalen är de vandrande stenarna det märkligaste. Dessa stenar ligger utströdda på den spruckna ytan av en 5 kilometer lång, uttorkad sjö.

Stenarna, som varierar i storlek från småsten till klippblock, ser ganska vanliga ut. Men det märkliga med dem är de långa, grunda spår som löper bakom varje sten. Spåren har uppstått när stenarna rört sig, tydligen av egen kraft, över marken, ofta avsevärda sträckor. En del spår är hundratals meter långa.

Hur rör sig då stenarna? En del människor menar att det ligger någon märklig utomjordisk kraft bakom det hela, andra att det måste finnas en naturlig förklaring.

Dr. Robert P. Sharp tror att han löst gåtan. Han är professor i geologi vid Kalifprniens tekniska högskola och studerade fenomenet i sju års tid. Han valde ut 30 stenar av olika former och storlekar, etiketterade och döpte dem och märkte sedan ut varje stens läge med en metallstång, för att se om någon rörde sig från utgångsläget.

Och det gjorde allt utom två. På lite mindre än ett år flyttade sig en sten 258 meter i olika riktningar och en mindre, på tre hekto, flyttade sig den längsta sträckan i en följd, 207 meter.

Sharp studerade de spår som stenarna hade gjort och kontrollerade vädret i området vid tiden för varje rörelse. Han kom då fram till, att det var vind och vatten i kombination som var orsaken, en slutsats som styrktes av det faktum att spårens riktning svarade mot den rådande vindriktningen.

Den årliga nederbörden på platsen är sällan mer än 50 mm, men även en lätt regnskur bildar ett fuktlager över den hårda lerytan och gör den hal. På en sådan yta behövs det bara att en kraftig vindby sveper in från de omgivande bergen för att en sten ska börja kana över den hala marken med upp till 1 meter i sekunden.

Stenarna är en stor turistattraktion. Även om man nu vet hur stenarna vandrar, är det inte tillräckligt för att skingra den känsla av mystik och under som ett sådant här fenomen för med sig.

FOTNOT: Här ligger en video om stenmysteriet i Death Valley.