Mysterierna på Månen:
Är det ett "flygande tefat" som syns på månen till höger i bild? Bilden togs under Apollo 15:s resa av astronauten David Scott. Nästa år var det meningen att USA skulle skicka upp nya astronauter till månen, men projektet har stoppats av Barack Obama. Orsak: NASA tros inte klara uppdraget!

Finns det eller fanns det flygande tefat på månen, intelligenser som anlagt baser där och som utgår ifrån månen när de gör sina besök på jorden?

Frågan är kontroversiell och det finns inga starka bevis för att det faktiskt är så, bara en rad suddiga bilder och sensationella påståenden, från s k UFO-experter och folk som inte ens jobbat på NASA.

Vissa månbilder är ändå märkliga, spännande och fascinerande och även om NASA tröttnat på att ständigt ifrågasättas är det konstigt att de inte tar sig tid och kommer med ingående förklaringar, till varför vissa bilder ser ut som de gör.

Det går inte alltid att skylla på reflexer, på solen och på "normala föremål" som i bild blivit konstiga när de ses från en annan vinkel. Varsågoda, här är de månbilder som vi inte fick med under förra uppdateringen (och som NASA inte alltid kunnat förklara):

Närbild av vinjettbilden. "Tefatet" syns visserligen bättre, men det gäckar oss fortfarande; är det verkligen ett UFO har det antingen landat slarvigt eller ränt in i sandhögen på grund av motorhaveri...
Apollo 15: astronaut David Scott på sluttningen av Hadleydeltat. Det UFO-liknande föremålet har av fotografer avskrivits som en reflex.
Apollo n15: astronauten James Irwin färdigställer månbilen. I övre högra hörnet syns något som tolkats som ett UFO.

Apollo 15; NASA har avskrivit det blå objektet som antingen något som lossnat från månlandaren vid nedstigningen eller en kamerareflex.
Vad det än är, är det en mycket bra bild och den har skapat en hel del debatt i USA.


Apollo 16; astronauterna Ken Mattingly, Charlie Duke and John W. Young, befann sig fortfarande i månlandaren när de tog den video av månytan där följande objekt fanns med.


Apollo 16: astronauten John Young på kanten av kratern Plum samlar in månprover. Ljuset till höger i bild är inte en reflex men NASA har avböjt att kommentera det.


Apollo 16: Plumkratern fotograferades på nära håll när astronauterna tog en tur med månbilen. Ljuset mitt i bilden har antagit formen av ett klassiskt "flygande tefat".


Generell bild som visar att vissa kratrar nästan är för runda för att de skulle ha gjorts av meteoritnedslag. De som tror att det fiunns utomjordiska baser på månen tror istället att dessa kratrar är nedgångar till dessa.


Apollo 14. NASA:s bildtext säger: Månbilen fotograferad mot solreflexer på månens yta.

Många fler än oss har skrivit till NASA och bett om förklaringar till både dessa och andra månbilder, utan att få något svar, så nu lämnar vi månen och de mystiska månbilderna bakom oss och vid nästa uppdatering kommer nya och mycket bättre bilder, från en annan planet som NASA koncentrerat sig på. Missa inte det!


Mysterierna på Månen:


Apollo 15 var den nionde bemannade rymdfärden i Apolloprogrammet och den fjärde gången som människan landade på månen. Den 26 juli 1971 sköts de upp från jorden och den 30 juli landade två av de tre besättningsmännen på månytan, norr om berget Mons Hadley Delta i bergskedjan Montes Apenninus.


Befälhavare David R. Scott och månlandarens pilot James B. Irwin stannade sammanlagt 3 dagar på månen, därav 18 och en halv timme utanför modulen. Med hjälp av ett fordon, månbilen, kunde de också ta sig längre bort från månlandaren än som hade varit möjligt tidigare. De tre astronauterna återvände till jorden den 7 augusti.

Jag glömmer aldrig när rymdjournalisten och författaren Anders Palm ringde mig  nästan tio år senare och berättade att han fått en film från NASA, som visade hur månbilen körde omkring på månens yta. "Kommer du ihåg vad vi pratade om för bara några månader sedan?", sa Anders Palm. Jodå, redan vid den här tiden sas det att Apolloresorna var fejkade!

KÖR BLAND KULISSER

Den amerikanska flaggan fladdrade trots att månen saknade vind, skuggorna från astronauterna föll åt flera olika håll, det fanns ingen grop under månlandaren trots att den startats av raketmunstycken med kraftiga utblåsningar, etc. etc. Nu sa plötsligt Anders Palm: "När månbilen kör på toppen av en krater och med mörk himmel som bakgrund ser man ett rakt streck som visar att det är bland kulisser man kör!".

Några dagar senare tog jag tåget till Stockholm och fick med mina egna ögon se vad Anders Palm pratade om. Jodå, strecket han hittat var spikrakt och omotiverat och liknade just ingenting annat än en kulisshalva. Efter minitiöst sökande hittade vi så småningom det motsvarande och för oss rådde det ingen tvekan - just den här bakgrunden visade att månbilen körde mot en kuliss!

Anders Palm berättade att han varit i kontakt med SVT, som erbjudit honom en rejäl summa pengar för att få vara först med avslöjandet. Anders hade tackat ja och skulle åka över med filmen redan nästa dag. Jag lämnade honom tidigt på morgonen och tog tåget hem till Motala.

SOM I EN B-FILM

"Glöm inte att titta på Aktuellt i morgon bitti", hälsade Anders. Jag tittade och tittade men något avslöjande kom aldrig. När jag ringde Anders var det först fel på hans telefon och jag kom inte fram förrän två dagar senare. Då berättade Anders att det varit som i en amerikansk B-film.

"Först kom två engelsktalande män som vägrade legitimera sig och krävde att få filmen, sedan kom folk från SVT och sa att de blivit ombedda av SÄPO att inte visa den och sedan försvann den på natten från mitt låsta arbetsrum och någon kopia hann jag aldrig ta", berättade Anders Palm.

1983 beslöt Tre Mag Sweden AB att utge tidskriften DET OKÄNDA med mig som chefredaktör och två år senare kontaktade jag NASA och bad att få kopior av en serie bilder som Apolloastronauterna tagit, och som visade oförklarliga ljusfenomen som amerikanska ufologer tolkat som UFO:n.

Jag trodde aldrig vi skulle få kopiorna men ett knappt halvår senare anlände ett dussin bilder, i storlek 500 x 400 cm, till postkontoret Motala 1. Dom var försäkrade för totalt 50.000 dollar och den kvinnliga postchefen berättade senare att hon aldrig blivit så nervös.

JAG VAR INTE HEMMA

Bilderna skulle hämtas av mig personligen och bara mig och fick inte köras ut eller skickas vidare med bud. Posten ringde och ringde men jag var inte hemma och först en vecka senare fick dom tag i mig.

Bilderna var knivskarpa och förbluffande bra, sensationella och hade bildtexter som berättade näroch var  de var tagna, var och i vilket syfte. Idag, drygt 25 år senare, finns våra avfotograferingar tyvärr inte kvar, och de som publicerades i Det Okända är för dåliga för att återges här.

Istället återger jag en artikel ur Det Okända nummer 8 1984, som skrevs av ingen mindre än Håkan Blomqvist, känd skeptiker i UFO-Sverige. Idag får han inte längre  uttala sig så fritt som han en gång gjorde 1984 och absolut inte publicera sådana texter som han gjorde för tjugosex år sedan.

Då var Håkan emellertid lika säker som många andra är idag, på att NASA bluffade om månen och hans välskrivna artikel innehåller mycket som kanske inte är så känt. Så här skrev Håkan Blomqvist 1984:

NASA ljuger om månfärderna. Månen har större gravitation, atmosfär och även vatten i vissa områden. I hemlighet använder både USA och Sovjet en teknologi med antigravitationsfarkoster för att nå månen.

ALLMÄNHETEN ÄR VILSELEDD

Dessa fantastiska påståenden framläggs i en ny, sensationell bok, "Moongate", av den amerikanske ingenjören William I. Brian. Under grundliga källstudier och avancerade matematiska beräkningar har författaren kunnat konstatera att allmänheten blivit fullständigt vilseledd ifråga om rymdprogrammet.

Enligt den konventionella vetenskapliga synen kan månen inte ha någon atmosfär därför att gravitationen endast är en sjättedel av jordens. Ingen atmosfär kan hållas kvar med så svag gravitationskraft. Och utan atmosfär kan det följaktligen inte finnas varken vatten eller liv. Månen är en död himlakropp.

Men en mängd fakta tyder på att månen faktiskt har atmosfär. På vissa delar av månen förekommer moln tämligen regelbundet. Enligt Brian har astronomer observerat molnformationer vid flera tillfällen.

Dammoln kan inte uppstå i vakum. Ändå ser man på flera av de filmer som togs under Apollofärderna, hur astronauterna river upp moln av damm. När t ex Apollo 17-astronauterna färdades med sin månbil kunde man se ett moln av damm rivas upp av bakhjulen. Måndammet lägrade sig sedan sakta över astronauterna.

FLAGGAN RÖRDE SIG

Under de första månfärderna syntes tydligt hur en flagga som astronauterna hade med sig rörde sig som i en svag bris. Det vore naturligtvis omöjligt utan atmosfär.

Brian har studerat flaggceremonin vid Apollo 14 särskilt noga. Analysen visar att flaggan böljade fram och tillbaka även när astronauterna inte rörde vid den, eller ens var i närheten.

Vid slutet av flaggceremonin, när en av astronauterna rörde sig bort från flaggan, började den vaja fram och tillbaka. Det verkade då som om de båda astronauterna försökte blockera kameran. Astronauten närmast flaggan började springa mot kameran medan den andre astronauten höjde sin arm framför linsen. Det går inte att förklara flaggans rörelse på annat sätt än att månen har atmosfär.

Från och med Apollo 16 använde man en stärkt flagga som inte kunde röra sig och som höll samma form hela tiden. NASA påpekade att man på detta sätt ville ge en bild av en normal flagga även i en värld utan luft. Men Brian misstänker att det var ett sätt att dölja sanningen.

MÅNENS ATMOSFÄR SYNTES TYDLIGT

Ett av de mest övertygande bildbevisen för att månen har atmosfär är ett foto i boken "The Moon and Beyond" av Fred Appel. Fotot togs när Apollo 10 cirklade kring månen. Månens atmosfär syns tydligt som ett blått band kring horisonten. Det påminner starkt om foton som tagits av jorden från samma höjd.

När Brian försökte beställa fotot från NASA uppstod en ängd underliga svårigheter. Till en början fick han inget svar alls från NASA, trots att han skickat med en kopia av fotot och NASA hade en gratisservice när det gällde foton till allmänheten.

Brian skrev då till förlaget Aldus Books, som publicerade boken "The Moon and Beyond" och fick NASA´s nummer på bilden - 69-HC431 . Han gjorde en ny beställning, men fick då istället 24 bilder tagna från Apollo 4.

På en av bilderna har originalnumret klistrats över  med maskeringstejp och på tejpen stod 69-HC-431. Men det är en annan bild som författaren hänvisat till. Efter att ha brevväxlat med NASA i mer än ett och ett halvt år utan resultat gav Brian upp försöket att skaffa fram bilden.

EN BETYDANDE ATMOSFÄR

Brian skriver att "bevisen för atmosfär på månen innebär också bevis för en hög mångravitation. Den ena slutsatsen verifierar den andra. En betydande atmosfär på månen innebär att moln, erosion, vatten, växtlighet och djurliv kan existera. Men förhållandena kan inte vara desamma som på jorden på grund av de långa måndagarna och nätterna".

Med avancerade matematiska beräkningar visar författaren att månen har en större gravitation än vad som allmänt påstås. Månfilmerna har därför körts i slow motion för att inte avslöja astronauternas verkliga rörelser. NASA kontrollerar också både ljud och bilder innan direktsändningar dirigeras vidare till allmänheten, för att på det sättet inget "olämpligt" ska komma ut.

På TV-sändningarna från Apollo 17:s start från månen syns inget spår av att raketer använts. De skulle heller inte fungera om Brians slutsatser var riktiga. Istället använde man en hemlig antigravitationsmotor.

Denna drivmetod utvecklades i USA redan på 1950-talet, men eftersom den skulle ändra jordens maktbalans har den hemlighållits. Hela världsekonomin med oljebolagen i spetsen skulle slås sönder om uppfinningen blev offentlig.

STÖRTADE TEFAT OCH NÄROBSERVATIONER

Detta är också en av anledningarna till tystnadsplikten kring tefatens existens. Från störtade tefat och närobservationer lärde man sig principerna för antigravitationsfarkoster och har i hemlighet använt sådana i snart 30 år.

Märkligt nog är William Brian inte den ende som kommer med detta fantasiska påstående. UFO-forskaren Bruce Cathie från Nya Zeeland har framfört samma teori i tio år. Han påstår till och med att han blivit erbjuden att arbeta med den internationella forskargrupp som känner till hemligheten. Men villkoret var att han höll tyst om saken.

Ett kanske ännu märkligare resultat av Brians teorier är att de bekräftar uppgifter från George Adamski och Howard Menger. Både Adamski och Menger är mycket omdiskuterade på grund av sina påståenden om resor i flygande tefat. Brian ägnar ett helt kapitel i sin bok åt en jämförelse av deras uppgifter med hans egna resultat.

Både Adamski och Menger påstod på 1950-talet att de blev kontaktade av rymdmänniskor och fick följa med på åkturer i deras flygande tefat. Rymdmänniskorna beskrevs som mycket vackra och visa.

I TEFAT TILL MÅNEN

Den 23 augusti 1954 fick Adamski följa med i ett tefat på en resa till månen. Rymdmänniskorna berättade: "Månen har inte så mycket atmosfär som jorden men icke desto mindre finns där atmosfär. Det finns en underbar landremsa runt månens mitt, där träd och djur trivs och till och med människor lever bekvämt".

Howard Menger beskriver månen på följande sätt: "En del av månterrängen, nära den så kallade mörka sidan, påminde om ett område nära Flagstaff, Arizona, medan andra ökenområden liknade Nevada. Där stannade vi en kort stund och vår guide öppnade dörren så att vi kunde sticka ut huvudet ett kort ögonblick, men det var allt man orkade med för det var fruktansvärt hett utanför".

Brian konstaterar att de detaljerade beskrivningar av månen som Adamski och Menger gav stämmer väl med hans egna resultat. Samma resultat som NASA och militären hemlighåller.

Märkligt nog skrev Adamski redan 1959 om "Moongate": "I hemliga laboratorier i de ledande nationerna känner man redan mycket väl till vissa källor av fri energi. De har redan tefatsformade experimentfarkoster som kan upphäva gravitationen".

GIGANTISK KONSPIRATION

NASA:s Moongate är en gigantisk konspiration menar författaren, där man håller allmänheten okunnig om följande fakta:

1. Månens gravitation är mycket lika jordens, och inte 1/6 av den som tidigare påståtts.
2. Månen har atmosfär.
3. Det finns vatten och moln på månen.
4. Det finns liv på månen.
5. Människor kan leva på vissa delar av månen.
6. UFO:s existerar.
7. Både USA och Sovjet använder antigravitationsfarkoster i rymdforskningen och inte enbart raketer.

Med tanke på NASA:s felaktiga informationer om månen måste också alla påståenden om solsystemets övriga planeter betraktas med stor skepsis. Brian menar att det i själva verket kan vara så att flera planeter i vårt solsystem kan vara bebodde av intelligenta varelser med en högre teknologi.

Kommer NASA och militären att släppa informationen om de nya energikällorna? Brian är mycket tveksam. Det skulle innebära att hela jordens transportsystem och energiproduktion skulle få läggas om. Ingen vågar ta konsekvenserna av ett sådant avslöjande. De mäktiga oljeproducenterna och militären gör allt för att hålla locket på.

FOTNOT:
1977 kom Hollywoodfilmen Capricorn One som byggde på de konspirationsteorier som kretsat kring Apollofärderna ända sedan 1969. I Capricorn One ska USA:s astronauter flyga till Mars, men NASA´s ledning vet att det är omöjligt och låter dem istället landa i Arizonaöknen. När några av dem vägrar att gå med på bluffen och rymmer från den hemliga ökenbasen, skickas ett gäng mördare ut för att tysta dem för alltid. Capricorn One är en spännande och välgjord thriller som håller än idag.


Månfärderna har påståtts vara en bluff, men alltför många är inblandade i rymdforskningen för att det ska vara möjligt. Däremot upptäckte man mysterier och gåtor som kan tyda på att andra än vi har sina baser där. Den blå flamman (överst och till vänster på bilden här ovan) är bara en av alla gåtor, ett mysterium som hittills inte fått någon förklaring.

Det sägs ha varit när man studerade bilden här nedan och upptäckte att stjärnorna ute i världsrymden saknades, som man såg att det fanns något på bilden som definitivt inte hörde dit, om det nu inte var fejkat och det var...



Den blå flamman på bilden här nedan (som ni också kan se på vinjettbilden som inleder reportaget).



Först verkade det som om NASA släppt månfotografierna enbart i svartvitt för att dölja den blå flamman, som man ju inte kunde förklara. Men så enkelt var det inte.

När ytterligare en blå flamma upptäcktes på den här bilden, tydde allt på att NASA var i färd med att dölja något mycket intressantare än så:


Den andra blå flamman var både längre och mera komplicerad och när den förstorades upp tyckte man sig se att den var toppen på en mast eller i varje fall någon form av byggnad:


De som studerat Apolloastronauterna på månytan och sett reflexer i deras hjämvisir, tyckte sig ha sett konfigurationen tidigare och nu blev det ännu intressantare:


"Artifact" = Artefakt eller figur; "Artifact Shadow" = Figurens skugga. Var det man här såg i svartvitt bara reflexen av... tja, vad som helst, eller dolde sig någonting annat där i bakgrunden till höger, som i färg var alldeles för provokativt att visa för allmänheten?

Så här tam såg den officiella, svartvita bilden ut och där finns inte, som ni själva kan se, minsta antydan till någonting mystiskt:


Med färg i bilden framträder den blå flamman, som tycks föreställa överdelen av en antenn eller ett torn. Finns det sådana på månen och är det dessa NASA inte vill att vi ska se?



Om det finns antenner, torn och andra byggnader på månen har någon förstås byggt dem, antingen i vår tid eller tidigare. Varför skulle då NASA och i förlängningen USA vilja hemlighålla något sådant för resten av världen?

Innan vi spekulerar i det ska vi bemöta de kritiker och skeptiker som säger att Apolloastronauterna hade dålig kamerautrustning, och därför inte kunde få med allt man ville i färg.

I själva verket var det precis tvärtom, Apolloastronauterna hade världens bästa kamerautrustning, nämligen svenska Hasselbladskameror.

Hasselblad hade samarbetat med NASA ända sedan 1962 och inför erövringen av månen tagit fram en särskild manual, för att försäkra sig om att bilderna från månen skulle bli så skarpa och tydliga som möjligt.


På försättsbladet till manualen kan man läsa: "Denna fotomanual för astronauter har sammanställts av Hasselblad i samarbete med NASA och Johnson Space Center  och beskriver hur astronauterna ska ta så bra bilder som möjligt. Hasselblad har tagit precisionsbilder vid varje bemannad rymdflygning sedan 1962 och dessa vackra och informativa bilder från rymden kommer att bevaras för studier och lärdom av framtida astronautgenerationer".

Kamerorna som astronauterna använde var: Hasselblad 500c, Hasselblad 500EL/M, Hasselblad SWC,  Hasselblad ELS (Space); Hasselblad EC (Electric Camera) 500 EL, Hasselblad 203S, och Hasselblad EDC (Electric Data Camera). De kostade flera miljoner kronor per styck och var de bästa som kunde köpas för pengar, så NASA hade alla möjligheter i världen att få fina bilder från månytan.

Varför skulle man då mörka installationer på månen som tyder på att någon varit där före oss? Ja, USA har ju alltid velat dominera jorden, så om de nu också kan dominera månen och andra planeter i Vintergatan som eventuellt kan ha varit bebodda, är det ju inte så konstigt, och den som har makten över vår värld och världarna omkring oss, blir näst intill osårbar och varje krig USA utkämpat, har skett för att få just herraväldet (även om man officiellt påstått något annat).

Hellre USA än Ryssland, har någon sagt och det tror jag många håller med om men diktatur som diktatur och alla som någon gång levt under piskan, vet att sådana länder inte går att lita på, oavsett vad de lovar.




Hemligt framtidsprojekt bara på Actiontales:
Roboten ser ut som en korsning mellan Blixt Gordon och människorna i Avatar, men den är helt seriös och projektet utvecklas av GM i samarbete med NASA. Är det så här framtidens bilarbetare i Trollhättan kommer att se ut?

Ingenjörer och vetenskapsmän från NASA och GM har genom ett särskilt avtal arbetat vid Johnson Space Center i Houston och där utvecklat en robot som i framtiden ska kunna arbeta sida vid sida med människan.

Med hjälp av spetskompetens, sensorer och framtidsteknologi, kan framtida robotar assistera astronauter under farliga uppdrag i rymden och hjälpa GM att bygga säkrare bilar.

VÄRLDENS FÖRSTA ROBONAUT

De två organisationerna använder idag ingenjörer från  Oceaneering Space Systems i Houston, och utvecklar som bäst världens första robonaut.

Robonaut 2, eller R2, är snabbare än sin föregångare, mera anpassningsbar och tekniskt sett mera avancerad. Den är benlös och står istället stadigt på en underläggsplatta.

Den nya generationens robotar kan använda sina båda händer lika bra som en människa, och arbeta sida vid sida med människan, både på jorden och i rymden.





VÄLDIGT SPÄNNANDE

"Robonauten är tekniskt sett mycket lovande, inte bara för NASA utan för alla samarbetspartners", säger Doug Cooke, talesman för Exploration Systems Mission, vid NASA med högkvarter i Washington. "Det ska bli väldigt spännande att se hur människor och robotar arbetar sida vid sida och vad den ene kan lära den andre". 

"För GM handlar det om säkrare bilar och säkrare bilfabriker", säger Alan Taub, GMs vicepresident för global forskning och utveckling. "När det gäller framtida fordon, kan spetsteknologi bli avgörande  för utvecklingen av näst intill felsäkra bilar".

FÖRSTA MÅNFORDONET

NASA och GM har länge samarbetat inom ramen för avancerade teknologier, det började redan på 60-talet med utvecklingen av ett navigationssystem för Apollofärderna. GM spelade också en avgörande roll vid utvecklingen av månbilen Rover, det första fordonet som körde på månens yta.

Robotarna har länge funnits runt hörnet, som armar i industrin och hjälpredor i science fiction-filmer och nu kommer de snart att göra sitt intåg inom både rymdforskningen och bilindustrin.

Tänker då GM ersätta Trollhätteborna med benlösa robotar?



ROBOTARNA TAR ÖVER

"Nej, några sådana planer finns inte, åtminstone inte så långt man kan se idag, vad som händer i framtiden går inte att sia om än, blir bilarna så avancerade att människor inte klarar av att bygga dem, kan det mycket väl bli så att robotarna tar över", säger Dan Florens, talesman för GM i USA.

Källor & Bilder: General Motors (GM) & NASA. Översättning och Bearbetning: Jan Sundberg, Actiontales, Copyright 2010.


Öppenheten inför UFO-fenomenet har svängt:
EUROPEISKA VETENSKAPSMÄN ANSER
ATT UTOMJORDINGAR KAN BESÖKA JORDEN

Januari 2010 blev en månad vi sent ska glömma. I Skandinavien tror ingen längre på den globala uppvärmningen. I resten av världen har smått chockade människor kunnat läsa att högt ansedda forskare numera tror på UFO:s. Och inte nog med det. De tror till och med att de är här. Nu!


I den välinformerade brittiska dagstidningen Guardian, läste jag i slutet av januari med stigande förvåning att; "Världens regeringar bör förbereda sig på att vi kan få besök av utomjordiska varelser och det är högst troligt att de ser ut som osss människor".

Det var långt ifrån det flum som dagligen serveras av Aftonbladet och Expressen och hade uttalats av ansedda vetenskapsmän. AB & Expressen publicerade förstås inte en rad om det, de var fullt upptagna med svenska lösnummerhöjdare som Let's Dance och Robinson Karibien.

"Utomjordingarna kanske inte bara ser ut som oss, de kan också ha samma fobier, som t ex girighet, våldsamhet och en tendens att exploatera andras resurser", fortsatte Conway, professor i evolutionär biologi vid universitetet i Cambridge, till intresserade åhörare från Royal Society i London. 

Hans föredrag tog upp den intressanta  frågan om vad som händer om vi en dag hittar liv på andra planeter. Den är inte ny direkt men NASA har huvudsakligen sökt liv på andra planeter efter mantrat "finns det vatten finns det liv" och nyligen upptäckt is både på månen och Mars.

Astronomerna har hittat mer än 400 planeter i vårt solsystem, av vilka några finns i den s k "sagozonen", där det antingen är för hett eller för kallt för att det ska finnas rinnande vatten.

"Om en främmande planet är mycket mindre än jorden, är gravitationen så svag att den saknar atmosfär", säger Conway. "Om den däremot är mycket större, är graviteten så stark att liv skulle kräla omkring på marken, eftersom man inte behöver falla från någon större höjd för att bryta sig. Det skulle vara väldigt enformigt".

Albert Harrison, professor i psykologi vid Kalifornien-universitetet, höll veckan därpå föredrag om hur klokt det egentligen var att skicka ut radiosignaler i rymden.

Vetenskapsmän har i 20 års tid använt teleskop för att lyssna efter signaler från utomjordiska varelser, samtidigt har vi också skickat ut egna och nu har man börjat undra om vi kanske inte skickat fel meddelanden.

"I nuläget tror jag inte det är någonting att oroa sig för, eftersom utomjordingarna så vitt vi vet är alldeles för långt borta för att kunna ta sig hit. Men om vi en morgon skulle vakna upp och finna att utomjordiska rymdskepp cirklar runt jorden, måste vi börja tänka om", säger Harrison.


Harrison avfärdar faran med att det skulle bli panik, som det blev när Orson Wells läste upp romanen "Världarnas Krig" i radio 1938. 

"Folk överreagerade den gången, dels för att vad de hörde kom via cradion och dels för att de fått lära sig att alltid försvara sig själva och de sina först och främst", fortsätter Harrison. "Nutida undersökningar visar att de flesta tror att allt kommer att gå bra, men att de oroar sig för att andra kan få spelet".

Ted Peters, professor i systematisk teologi vid Pacific Lutheran Theological Seminary i Kalifornien, har undersökt huruvida religiösa grupper tror att upptäckten av utomjordingar kommer att betyda en kollaps för all religion på jorden, eller inte. 

Undersökningen visar att de inte tror det, men Peters tycker ändå att religiösa bör ställa frågan om Guds skapelse täcker hela världsrymden och inte bara jorden.

Det är det klassiska SF-scenariot: upptäckten av utomjordingar, inte i yttre rymden utan här på jorden, som sitter intill dig på arbetsplatsen, serverar mat på restaurangen där du äter eller, mest skrämmande av allt, finns i ditt hem.

Det låter som intrigen i komedin Men in Black III, men det här är precis vad de respekterade herrarna och damerna i Royal Society just fått höra.

Paul Davies, a fysiker vid Arizona State University, har föreslagit att man i fortsättningen ska leta efter utomjordingar rakt under vår näsa! I publiken satt representanter för NASA, vår europeiska rymdorganisation, ordföranden för Royal Society och Storbritanniens främsta astronomer.

Samtliga har till och från anklagats för att ha hemligstämplat fynd på utomjordiskt liv, men nu verkar de ha svängt och framöver kan vi enligt både Guardian och Times räkna med att forskarna blir öppnare och mera mottagliga för UFO-rapporter.

Följande bilder av påstådda UFO:n har tagits av vittnen under januari i år:

Den triangelformade farkosten på bilden här nedan, flög i hög fart över floden Liffey  iDublin på Irland den 20 januari. Irländska försvaret gissar på ett hemligt flygplan eller en rymdfarkost.
Det klassiska flygande tefatet är det inte många som tror på längre, varken i Storbritannien eller någon annanstans. Det här sägs vara fotograferat på en flygplats i engelska Lincolnshire, men måste kanske tas med en nypa salt.
Den raketliknande farkosten här nedan är ingen raket! Det menar i alla fall Kanadas premiärminister, som genom sin talesman Dimitri Soudas säger att vad det än var som passerade över Harbour Mille den 26 januari så var det varken en raket eller missil. Inte heller tror man på en rymdfarkost från USA eller Ryssland.

Vad det var är hittills en gåta och sedan efterforskningarna började har ytterligare vittnen framträtt och sagt att de sett liknande föremål tidigare, dessa hade både flammor och rök bakom sig.



KÄLLOR: De brittiska dagstidningarna The Guardian & The Times, samt Irish Times &The Canadian Press, den 100122 och den 100125.


HÄR KAN DU BYGGA "MOTORN"
SOM DRIVS AV DIN VILJEKRAFT
Psykmotorm är en egendomlig liten sak. Det finns inga förklaringar på varför den fungerar. Men de flesta människor sägs kunna få den att snurra. Lite kartong, en sax, en knappnål och klister är allt du behöver. Bygg sedan en psykmotor och gör ditt eget parapsykologiska experiment. PS: Låt killarna leka med datorn och spela sina machospel. Psykmotorn tilltalar framför allt tjejer och tjejer har också lite lättare att få den att snurra...

PSYKMOTORN LANSERADES I USA redan för drygt 80 år sedan. Men i Sverige har den fram tills nu varit relativt okänd. En man som studerat den ingående är Sten Dramstad, (här ovan) civilingenjör och bosatt i Stockholm. Sedan många år tillbaka intresserad av tvärvetenskapliga fenomen i allmänhet och parapsykologi i synnerhet.

"Psykmotorn är något helt otroligt", säger han. "Ett av de få fenomenen hittills inom parapsykologin som är repeterbart, dvs kan demonstreras att göra samma sak om och om igen".

DRYGT 50 ÅR SENARE publicerade den ansedda vetenskapstidskriften "Scientific American" i april 1975 en artikel om psykmotorn av Martin Gardner.

"Den var menad som ett aprilskämt", säger Sten Dramstad. "Men beskrivningen på motorn var det inget fel på, den snurrade verkligen. Att ett aprilskämt skulle skapa sensation i vetenskapliga kretsar, det hade väl ingen kunnat drömma om, allra minst Scientific American, men så blev det".

NU FORSKAS DET om psykmotorn över hela världen.

Energin tros utstråla från människans aura och kallas den psykokinetiska energin eller PSI-energin.

När ryskan Ninel Kulagina - som utför s k levitation, vilket innebär att hon kan få t ex tennisbollar att sväva fritt under tankepåverkan - vid ett experiment i Moskva höll båda händerna kupade runt psykmotorn, sköt papperscylindern flera meter rakt upp i luften!

SÅ HÄR TILLVERKAR MAN EN PSYKMOTOR
Efter Hugo Gernsbacks ritning från 1923. Översättning & Bearbetning av Jan Sundberg.

Du behöver: lite kartong (tårtkartong har rätt tjocklek), en sax, en knappnål, lite klister och en flaska eller pappmugg.

1) Klipp av böjbar kartongpapp ut en rektangel som är 7,5 cm bred och 17,5 cm lång. Gör ett litet snitt där illustrationen visar.
Snittet ska vara 9,6 mm långt och exakt i mitten av rektangeln. Det ska ligga 3,2 mm från den övre kanten.

2) Böj kartongpapperet till en cylinder, så att det överlappar ändarna med 8 mm, och limma sedan ihop dem.
Skär ännu ett snitt i mitten av överlappningen, mitt emot det föregående snittet.
Det måste ha samma storlek och vara på samma avstånd från överdelen av papperet.

3) Klipp sedan ut, från ett kartongpapper av samma vikt, en remsa som är 9,6 mm bred och 7,5 cm lång.
Stick nin en finspetsig nål två gånger mitt i remsan. Nålspetsen får inte vara mer än 1,6 mm under remsans nedre kant.

4) Stick in ändarna på remsan genom cylinderns två snitt, men var försiktig så att den inte böjs.

5) Balansera nålen på en smal flaska, som är minst 10 cm hög (en pappmugg går också bra). Det är viktigt att flaskans yta antingen är glas eller hård mjukplast.
Justera remsan i snitten tills cylindern hänger helt rakt, med sina sidor på samma avstånd runtom hela flaskan.
Klipp med en sax av ändarna på remsan, så att varje ända inte sticker ut mer än 5 mm.

6) Nu är det bara att kupa handen som illustrationen visar, ha tålamod, koncentrera sin PSI-energi på att psykmotorn ska börja snurra -
och hoppas att den gör det! Många är rädda för att den styrs av "tron". Var inte det. Styrs den av "tron" är det ju bevisligen din PSI-kraft!



Världens mest skrämmande skog:
HÄR HAR FOLK HÖRT VISKNINGAR, GÅTT VILSE OCH FÖRSVUNNIT FÖR ALLTID
Skogen har alltid varit en hemlighetsfull plats, så även i Sverige. Här trodde man förr i tiden att den beboddes av älvor, tomtar och troll. I modern tid är vi på sin höjd rädda för vargar och huggormar. En skog i Indien vid namn Cherrapunjee beträder ingen med förståndet i behåll. Den viskar, påstås det. Lurar folk att gå vilse. Och de som försvunnit i den har aldrig kommit tillrätta...


Cherrapunjee, eller spökskogen, fick sitt namn redan på 1800-talet då ett hundratal människor sägs ha försvunnit i den. "Det börjar alltid med viskande röster, som tycks komma från en eller flera unga kvinnor", säger Macquorn Rankine, en folklivsforskare som studerat spökskogen utan att hitta någon naturlig förklaring till mysteriet.

"De viskande rösterna uppmanar de som hör dem att komma längre och längre in i skogen och innan man vet ordet av är man vilse", fortsätter Rankine. "De som omedelbart vänt tillbaka har berättat om just det här tillvägagångssättet, de som fortsatt... ja, dom som aldrig kommit tillbaka, dom har följaktligen inte kunnat berätta vad som händer sedan".



Folket i trakten har till och från anklagats stå bakom försvinnandena, men varken polisen, armén eller särskilda specialstyrkor har funnit några belägg för det.



Hängbroarna har räddat livet på både lokalbefolkningen och besökare, då "rösterna ibland uppmanat folk att hoppa mot en säker död". Macquorn Rankine: "En legend påstår att sju unga kvinnor föll offer för en massmördare i skogen, någon gång på 1600-talet, men e4tt flertal polisutredningar har inte kunnat styrka saken, så den förklaringen har fått bero".
Myndigheterna har avfärdat de viskande ljuden som vindens sus i de urgamla träden, vars knotiga grenar tros kunna förvränga ljud och framkalla vad som påminner om mänskliga läten.



På 2000-talet har de viskande ljuden avtagit, liksom även försvinnandena även om en och annan fortfarande blir borta i den s k spökskogen. Mysteriet fascinerar många indier och skrämmer andra och ingen expedition har hittills velat ta reda på vad som egentligen händer i Cherrapunjee.

Färggranna Flygbolag:
TÄNK VAD NÅGRA DROPPAR FÄRG KAN GÖRA...
Eftersom himlen är vackert blå finns det ingen anledning att ha vita flygplan tänkte man en dag på Japan Airlines och så var motivlackeringen i full gång. Världens alla flygbolag har följt efter. Ja, alla utom vårt tråkiga SAS, inte undra på att dom är nedläggningshotade...