Folket i den lilla östgötska byn gick tidigt till sängs. Det var vintern 1994 och ovanligt gott om snö. Den hade bäddat in de få gårdarna och nattmörkret blev inte lika ogenomträngligt och påtagligt. Alla sov djupt när objudna besökare tog sig in hos familjen Larsson.

Deras tioåriga dotter  Petra rörde sig oroligt i sömnen. Så med ens var hon klarvaken. Hon tittade upp och stelnade till. Hjärtat slog vilt i bröstet. Det hon såg skrämde henne och hon försökte skrika, men fick inte fram ett enda ljud.

In i huset strömmade ett antal små gröna män (vittnesteckningen här ovan)!

Varelserna tog en hastig titt på henne och gick sedan in till hennes lillebror Jimmy, 5 år. Petra försökte ropa på mamma Barbro eller pappa Lennart, men i det ögonblicket såg hon att varelserna hade tagit dem.

Hon beskrev varelserna som cirka 130 cm långa, tjocka för att vara så små som dom var och ca en halv meter breda. Dom var gröna i själva skinnet och bar inga kläder.

SVÄVADE ÖVER GOLVET

"Dom såg ut som klumpigt gjorda lerfigurer", berättade Petra för mig under intervjun. "Dom var lika som enäggstvillingar och hade bara fyra fingrar på varje hand, runda plattor till fötter och gick med tunga, klampande steg trots att jag såg hur de svävade en bit över golvet".

Hon beskrev ögonen som små och kisande, runda och svarta. Munnen var inte mycket mera än ett hål och orörlig. Dom hade ingen näsa, inga ögron och inget hår.

"Dom svävade ut mamma, pappa och Jimmy och det verkade som om dom sov och ingenting visste", fortsatte Petra. "När dom kom till hallen rörde dom vid väggen med händerna och då blev det ett hål i den. En varelse tittade på Jimmy och vred samtidigt huvudet fram och tillbaka och när han gjorde det, och jag vet att det här låter konstigt, åkte Jimmy jättesnabbt ut genom väggen".

Hela familjen på fyra personer "svävades" enligt tioåriga Petra, ut genom väggen i hallen och upp i en väntande farkost. 

SILVERFÄRGAT

Hon beskriver "rymdskeppet" som cirka fem meter i diameter och två meter högt, silverfärgat och glänsande inuti med flera rum. "I underdelen där vi befann oss fanns ett smalt rum och sedan minst ett rum till", berättade Petra.

Då det inte fanns några fönster eller gluggar i rymdskeppet kunde Petra inte se det lyfta, men det sög till i magen och hon upplevde det som att de åkte uppåt.

"I huvudet kunde jag föreställa mig hur det såg ut i rymden", fortsatte hon. "Vi var borta ca 1.5 timme i jordtid räknat. Hur jag vet det kan jag inte svara på, jag bara vet att det var så länge".

Familjen Larsson hade "jätteroligt" under den tid de var ombordtagna, men det är bara Petra som kommer ihåg vad som hände i rymdskeppet.

"Dom tog flera saker med sig hemifrån oss, telefonerna, pappas fax, vedspisen och apparater som dom hade jätteroligt med, när dom tryckte på alla knappar", fortsatte hon. "Vi satt och skrattade åt dom allihopa".

FÖRDES TILLBAKA

Efter Petras jordtid på 1.5 timme återvände rymdskeppet till den lilla östgötabyn. Det parkerade över familjen Larssons hus och de fördes tillbaka på samma sätt som de blivit ombordtagna.

"Mamma, pappa och Jimmy svävade i luften tillbaka in genom väggen, bort genom hallen och till sina sängar, men jag gick själv nedför den träbrygga som ledde in i farkosten", förklarade Petra.

Vad ska man nu tro om allt det här? Har det verkligen inträffat eller är det ett tioårigt barns vilda fantasier?

Petra på gården framför huset i den lilla östgötska byn. Ett reportage om händelsen publicerades vintern 1996 i min dåvarande tidskrift Arkiv X, därav skåran till vänster på fotografiet. Foto: Jan Sundberg, Copyright 2010.

"Petra har vare sig pratat eller fantiserat om UFO och utomjordingar", sa mamma Barbro. "Minnena kom i drömmar och innan de blev detaljerade och samstämmiga med andra fall, som jag först idag känner till, trodde jag inte att det var något att bry sig om, och därför har delar av det som hände gått förlorat".

Familjen Larsson flyttade till den lilla östgötabyn 1988. Den består av ett dussin gårdar och det är två  kilometer fågelvägen, till närmaste granne, förutom familjen Persson, som de har alldeles inpå knutarna.

"LJUSKLOT" FLÖG UPP UR SJÖN

Byn är omgiven av tät skog med bergknallar överallt. I en närbelägen sjö har byinvånarna sett "ljusklot" flyga upp ur vattnet och ett flertal UFO-observationer har gjorts över och nära sjön.

Barbro Larsson: "När jag för 4-5 år sedan läste Whitley Striebers bok Närkontakt, blev jag fruktansvärt rädd. Jag kunde inte läsa den färdigt och sov med tända lysen. Maken var bortrest i arbetet under den här tiden, så vi låg ensamma och sov på andra våningen. Jag var så rädd ibland att jag grät. Jag tyckte att det som hände familjen Strieber var vidrigt. Så här efteråt undrar man om det var någon sträng som slog till någonstans, när man läste boken. Att man kände igen sig på något sätt...".

Maken Lennart, som hade ett säkerhetsklassat arbete vid en försvarsindustri, ville inte prata om det som kunde ha hänt. Han trodde varken på UFO:n, utomjordingar eller ombordtagningar.

"Han vet att det händer saker här som ingen av oss kan förklara, men han blundar för det och hoppas att allt ska återgå till det normala och det hoppas jag med, innerst inne", fortsatte Barbro Larsson.

MELLAN RO OCH MISSTRO

Samtidigt ville hon, som alla ombordtagningsfall före henne, gärna behålla kontakten med varelserna och inställningen till dem pendlade mellan ro och misstro.

Hon hittade oförklarliga sår på ena knät. Hon hade haft flera småsår på anklarna som hon inte kunde minnas att hon fått på vanligt sätt. I början av 1996 hade hon också väldigt ont i ändtarmen. "Dom har undersökt mig, tänkte jag, men jag ville inte att något sådant skulle ha hänt, så det försökte jag förtränga", berättade hon.

Hon var ärlig och kritisk, ingav stort förtroende och verkade, precis som många ombordtagningsfall före henne, förbryllad och förbluffad över det som tycktes ha hänt henne, nära och kära.

Barbro Larsson stod, sina upplevelser till trots, med båda fötterna på jorden. Hon berättade inte mycket spontant och hon gjorde ingen stor sak av en rad märkliga händelser som inträffade sedan Petras OT-minnen började komma.

MYSTISKA BESÖKARE: Våren 1995 kom två okända personer och gick genom och över familjens beteshage. En kvinna och en man. Kvinnan bar en iögonfallande, röd tröja, mannen en blå tröja. Paret gick i riktning mot en sank mosse, där de försvann.

PÅVERKAN PÅ DJUREN: Familjens kor tog sig på ett oförklarligt sätt ut ur inhängnaden vid ett flertal tillfällen. "Vi har trott att dom blev skrämda av en älg, men vid ett tillfälle passerade en älg helt nära korna och dom brydde dig inte om den". Korna hade bara tagit sig över stängslet nattetid.

MYSTISKA HELIKOPTRAR: "Något av det märkligaste här ute är helikoptrarna", säger Barbro Larsson. "Dom började flyga här samtidigt som Petra fick upp sina minnen genom drömmar, hösten 1992-93".

Hon beskriver helikoptrarna som ovanligt stora, gråa eller kamouflagefärgade och mörkgröna. Dom saknade beteckningar och reglementsenliga nummer, flög oftast lågt och i klungor på två-tre och ända upp till tio stycken.

"Värst var när dom kom mitt i natten, som dom gjorde flera gånger och flög rakt över huset eller ställde sig och hovrade alldeles i närheten", fortsatte Barbro Larsson. "Det var lika skrämmande som irriterande".

En eftermiddag 1995 kom två "riktigt stora helikoptrar" och ställde sig över den sanka mossen, som ligger ca en kilometer nordöst om familjen Larssons hus.

"Jag gick ut och lyssnade på dom och dom stod stilla i säkert fem minuter över mossen, sedan flög dom tillbaka samma väg som dom hade kommit", berättade hon.

En röd-blå helikopter av en mera "civil typ" hade kommit på torsdagar, och ställt sig och hovrat bara 20 meter över grannhuset.

TYPISKA PILOTGLASÖGON

"På torsdagarna var grannarna inne i stan och handlade mat och det var då den kom", fortsatte Barbro Larsson. "En gång var den så lågt, och så nära väggen på huset, att jag såg piloten klart och tydligt. Det var en mörkhårig man med typiska pilotglasögon".

Grannarna, familjen Persson, har också drabbats av mystiska farkoster och Gerhard Persson berättade för mig att han tre gånger haft besök mitt i natten av en "utomjordisk kvinna", som på okänt sätt tog honom med sig till en annan planet!

Följande är hans skriftliga berättelse om händelserna, något nedkortad men inte ändrad.

FÖRSTA NATTEN: "Vaknade som i en dröm av att det stod en ofantligt vacker och lång kvinna i rummet. Hon var 2-2.5 meter lång. Hon hade ett långt, ljust hår som föll ned på axlarna och bar en vit klädnad av något slag, som gick ända ned till golvet och täckte hennes fötter".

Jag blev inte rädd men kanske förvirrad, framför allt på grund av hennes skönhet. Jag var utvald eftersom jag är mottaglig på telepatisk väg. Endast några få människor kunde kommunicera med dem, däribland jag.

Hon berättade att vi var två personer i ett, kropp och själ. Kroppen ligger kvar, själen kan förflytta sig. Sedan kommer jag inte ihåg mera. Jag vet bara att hon skulle återkomma. Sedan somnade jag precis som om hon hade sövt mig".

ANDRA NATTEN:  "Hon bara var där, som en TV-bild. Vi lämnade rummet, men hur vet jag inte. Vi stod framför en byggnad med en ofantligt stor och bred trappa. Byggnaden verkade vara uppförd i marmor eller blankslipad sten. Vi gick uppför trappan. En dörr öppnades och vi kom in i en stor sal.

Där fanns en massa konstiga apparater. Skivor, kuber och skärmar. Allt detta verkade vara tillverkat i sten, marmor eller något liknande material. Vi gick fram till en stor skiva, som stod på en ställning mitt i rummet.

Jag fick lägga händerna på skivan och när jag gjorde det, kunde jag läsa kvinnans tankar. Jag fick veta vad hon ville och varifrån hon hade kommit. Hon talade om att skivan gjorde det möjligt att kommunicera och förstå varandra bättre.

Hon förklarade att vi var långt utanför jorden. Exakt var fick jag inte reda på. Kvinnan berättade att hon kallades Zenda och kom från en planet i stjärnbilden Plejaderna. Avståndet mellan hennes hemplanet och jorden, var 300 ljusår. Därför var det enda sättet att komunicera, antingen per bildskärm eller på telepatisk väg".

TREDJE NATTEN: "Hon var bara där. Som jag förstod det hade jag ett väsen framför mig, en intelligens som kanske var flera miljoner år före mänskligheten, men som ändå försökte få kontakt med andra civilisationer.

Som tidigare försvann vi från sovrummet. Den här gången hamnade vi i ett alplandskap. Framför oss låg berg och vad som liknade en massa fyrkantiga hus. Efteråt stod det klart för mig att jag sett rymdskepp och några slags fordon.

Hon suddade ut det mesta ur mitt minne, för hon ville tydligen inte att jag skulle komma ihåg vad jag sett. När vi skildes sa hon att hon skulle återkomma längre fram i tiden".

Gerhards hustru Birgit, kunde inte minnas att hon upplevt något liknande, däremot hade hon plågats av mystiska helikoptrar.

En vinterdag i slutet av 1995 lämnade Birgit hemmet i byn och körde mot en närbelägen stad några mil bort. Klockan var mellan 13-14 på eftermiddagen.

"Plötsligt kom en hel klunga helikoptrar flygande rakt över mig och i trädtoppshöjd", berättade Birgit Persson. "Det var väldigt obehagligt och förde tankarna till krig eller att vi hade invaderats av främmande makt".

Helikoptrarna var mellan 8 och 10 till antalet. Hon beskrev dem som gröna, kamouflagefärgade och i storlek av en personbil.  "De förde ett fruktansvärt oväsen och flög så tätt tillsammans, att jag undrade  hur det över huvud taget var möjligt", fortsatte hon.

"Helikoptrarna kom både på dagarna och på nätterna. Ibland såg vi dom, ibland hörde vi bara ljudet, men dom flög här väldigt ofta och man undrade ju vad dom gjorde och vad dom egentligen var ute efter".

OIDENTIFIERAT FLYGPLAN: Mysterierna i den lilla östgötabyn tog nog i alla fall priset och folket där beskrev även ett flygplan som förde tankarna till amerikanska AWACS, ett spionplan med stor, tefatsformad radardisk på bakkroppen.

"Det började flyga här för två år sedan, kom västerifrån och gick österut och flög på bara ca 500 meters höjd", berättade Gerhard Persson.

Det okända planet såg ut som en deltavinge, var 30-40 meter långt och grått till färgen. En diskusformad tingest på flygkroppens översida, belägen framtill, var ca 5 meter i diameter och upplyst med ett vitt sken, enligt Gerhard Persson.

"När det passerade över huset såg jag det underifrån och när det försvann bortöver såg jag det mera från sidan, och då såg jag diskusen på ovansidan", förtydligade han.

Det mystiska planet flög onormalt sakta, med bara ca 300 km i timmen och observationstiden var därför så lång som 5 minuter. På den tiden hade Gerhard Persson hunnit notera en mängd intressanta detaljer.

"Planet hade två röda ljus på vingspetsarna och två större och starkare vita ljus på bakkroppen. Ibland lös dessa mycket starkt och, eller, pulserade i sekundkorta intervaller. Planet förde ett väldigt oväsen och hade ett pulserande ljud".

PLATT OCH SKIVLIKNANDE

Den diskusformade tingesten satt på ett slags stativ. Sett från sidan hade kupolen en liten upphöjning, annars var den väldigt platt och skivliknande.


Gerhard Perssons egna vittnesteckningar av det mystiska planet, som påminner om amerikanska AWACS, komplett med "diskus". Här sitter den dock på framkroppen, inte på bakkroppen som den nästan alltid gör på det verkliga avlyssningsplanet. Ill: Copyright Actiontales.

När jag började min undersökning av fallet, uppmanade jag Gerhard Persson att notera i sin almanacka vilka datum och vilken tid på dygnet han såg det okända planet.

Det visade sig märkligt nog, att planet kom med 14 dagars mellanrum (någon enstaka gång tre veckors mellanrum), och nästan alltid två dagar i följd.

Efter mitt samtal med Gerhard Persson dök det upp den 18-19 april och den 12-13 maj 1996. Det dök alltid upp mellan klockan 22.35 och 23.00.

"Den 13 maj kom det 22.50 men det såg inte ut att vara samma plan som tidigare", berättade Gerhard. "Det hade ett märkligt sken omkring sig och på bakkroppen såg jag en tornliknande ställning men ingen diskus".

HAN SKULLE RINGA

När jag träffade Gerhard Persson den 19 maj hemma i den lilla östgötabyn, kom vi överens om att han skulle ringa mig så snart det mystiska planet dök upp igen.

Jag planerade att finnas på plats när det förhoppningsvis dök upp igen, kvällen därpå, enligt "tvådagarsregeln" och vara beredd med både en proffsvideokamera och en privat helikopter, för att kunna genskjuta det i luften och dokumentera det ordentligt.

Vad tror ni hände? Jo, det mystiska planet slutade flyga över byn och kom aldrig mera tillbaka!

Min undersökning av själva ombordtagningsfenomenet ledde också till oväntade förändringar, både för familjerna i byn och för mig som försökte dokumentera fallet och komma fram till vad det egentligen handlade om.

Alla ombordtagningar är komplexa och fyllda av ingredienser som vid första anblicken ter sig mera som vilda fantasier, överreaktioner och sammanblandningar, än konkreta händelser och fysiska upplevelser.

MANIPULERAR OSS

Men intelligenserna bakom ombordtagningsfenomenet manipulerar oss på ett mycket skickligt sätt, och av deras agerande kan man bara dra slutsatsen att de inte vill bli upptäckta, inte störda och framför allt inte dokumenterade.

Det behöver inte nödvändigtvis vara något suspekt och negativt med ett sådant uppträdande, men i våra ögon ter det sig precis så.

Att tioåriga Petra Larsson tolkar ombordtagningarna som roliga, utan inslag av vare sig undersökningar eller experiment, beror sannolikt på att hon blockerats och försetts med ett s k "screen memory".

Fritt översatt betyder det att hon har ett "falskt minne" om vad som hänt, då verkligheten skulle kunna bli alltför traumatiskt för ett tioårigt barn, plus en stötesten för en fortsättning.

Att hon över huvud taget kommer ihåg något av det som hänt är lika intressant som outrett. Utländska OT-forskare har inte kunnat förklara hur det ligger till, bara haft hypotesen att vissa människor tycks vara svårare att blockera än andra.

SMÄRTSAMMA UNDERSÖKNINGAR

Mamma Barbro kan inte komma ihåg något alls, eller vill kanske inte minnas, då hon misstänker att hon utsatts för närgångna och smärtsamma undersökningar.

Många kvinnor har undersökts i just ändtarmen och på andra intima ställen, och varelserna tycks inte ha tagit någon hänsyn till den smärta de förorsakat offret.

Det behöver inte ha varit något mystiskt med paret i hagen, men det kan det ha varit. Liknande par har dykt upp hemma hos utländska OT-fall, liksom även andra svenska och en gemensam nämnare är uppseendeväckande klädsel och märkligt beteende.

Om paret var kopplat till UFO-fenomenet kan de antingen ha varit "utomjordingar" som manifesterat sig som ett falskt minne, eller en gammal företeelse känd som MIB: The Men in Black, ett fenomen som ni likhet med mycket annat tycks ha ändrat karaktär.

Utomjordingarna har ett säreget intresse för våra djur, i synnerhet kor och hästar och märkliga förflyttningar, ut ur hagar, in i hagar eller över till t ex grannens hage, är vanliga om än märkliga i dessa sammanhang.

"FLYGANDE SCREEN MEMORY"

Personligen tror jag att de mystiska helikoptrarna är kamouflerade UFO:s, ett slags UFO-helikoptrar om man så vill. Eller till och med ett "flygande screen memory".

De som borde äga dem svär sig nämligen fria, och det på ett så övertygande sätt att man inte kan tro annat än att de talar sanning.

Vid Flygskolan i Linköping, eller Östgöta Arméflygbataljon, AF2, som den hette förr och som var det officiella namnet , blev flygledaren och löjtnanten Håkan Lundqvist mycket förvånad när jag berättade att vittnena i den lilla östgötabyn nära nog hade terroriserats av helikoptrar.

"Det händer att vi flyger i det aktuella området, men vi flyger aldrig sent på kvällen eller mitt i natten, och vi flyger på minst 150-200 meters höjd", intygade löjtnant Lundqvist. "Landar vi sent eller nattetid tar vi alltid kontakt med lokalbefolkningen innan, just för att man inte ska undra över vad som pågår".

TRE OLIKA HELIKOPTERTYPER

Han tillade att AF-2 hade tre olika helikoptertyper. En liten rund, en äggformad och helikopter 3, som såg ut som den helikopter USA använde i Vietnamkriget och som vid den här tiden var populär i Hollywoods krigsfilmer.

"Våra helikoptrar är kamouflagefärgade med gröna, svarta eller bruna fält, aldrig gråa och utrustade med beteckningar i form av bokstäver och siffror, enligt Luftfartsverkets normer", slutade löjtnant Håkan Lundqvist.

Forsa Ströms Kraft AB i Åtvidaberg ägde ett antal små, civila helikoptrar som ägnade sig åt linjeinspektion av bland annat kraftledningar. "Men ingen av dem är röd-blå till färgen och ingen har flugit nära hus i det område du beskriver", sa Elis Karlsson på Forsa Ströms Kraft AB. "Den linjeinspektion vi utför äger bara rum på hösten och på dagtid. Skulle en pilot flyga på det sätt du beskriver, skulle han mista sitt certfikat direkt".

AMERIKANSK UFOLOG

Mystiska helikoptrar och ombordtagningar hör ihop. Det har inte varit känt tidigare, i synnerhet inte i Sverige, men dels har jag andra svenska fall, dels har detta dokumenterats av Karla Turner, en amerikansk ufolog som ägnat mycket tid åt OT-fallen.

I sin bok "Taken: Inside The Alien-Human Abduction Agenda", från 1994, berättar hon om nio kvinnor som alla blivit ombordtagna. I fem av fallen hade mystiska helikoptrar cirklat kring vittnenas hus.

I september 1987 drabbades Beth från Puerto Rico av lågtflygande helikoptrar. "De flög så lågt att fönsterrutorna skallrade och hela huset skakade", berättade hon. När en ensam helikopter återvände en vecka senare - var den helt ljudlös!

Den 23 november 1988, hörde Angie från delstaten Tennessee ljudet av helikoptrar och när hon tittade upp såg hon två svarta helikoptrar med US Air Force-beteckningar (vilket är mycket ovanligt). När en av dem landade, klädde Angie snabbt på sig och rusade fram mot den. Men helikoptern lyfte innan hon nådde fram.

HELA HUSET SKAKADE

I december 1992, efter UFO:n och en serie ombordtagningar, drabbade helikoptrarna även Jane från Texas. "Hela huset skakade av en helikopter som kom helt fram till oss, hovrade alldeles i närheten och sedan fortsatte igen", berättade hon för Karla Turner.

Lisa från södra Alabama förde dagbok över helikoptrarna och 1993 skrev hon - Den 15 mars: Mellan 00.20 och 00.30 såg jag vackra blåa ljus sväva in genom fönstret från ett UFO nära huset, samtidigt hörde jag en helikopter passera över det. Den 29 maj:
Klockan 15.30 såg jag och min son en mörk helikopter flyga över huset. Den 22 september: Flera helikoptrar passerade över huset klockan 11.00.

Det kan förstås inte helt uteslutas, att den amerikanska militären (och därmed också den svenska) i hemlighet intresserade sig för ombordtagningsfallen, men det verkar mindre sannolikt.

AWACS-LIKNANDE

 Även amerikanska OT-fall har konfronterats med oidentifierade flygplan, i synnerhet AWACS-liknande. Karla Turner nämner ett i sin bok, men det finns också andra fall.

Amerikanska AWACS (Airborne Warning and Control Systems) är en flygande stridsledningscentral, som ska varna för krigsförberedelser i lönndom och truppsammandragningar, och slå larm om dessa till hemlandets försvar.


E-3A Sentry, ett amerikanskt AWACS-plan med den karakteristiska "diskusen" på bakkroppen, flyger över Irak för att avlyssna landets radiotrafik och trupprörelser. Foto: US Air Force, Copyright 2010.

De flesta AWACS ser ut som Boeings passagerarflygplan, men det finns också andra typer.

Hösten 1985, då läget i Baltikum bedömdes som politiskt instabilt skickade USA ett AWACS för att patrullera över Östersjön. Det drogs in när Sveriges dåvarande statsminster Olof Palme,  mördades året därpå.

I början av 90-talet skickade amerikanarna spionplanet SR-71 Blackbird till Östersjön. Det lär flyga här än i denna dag och fotograferar hemliga militära anläggningar.

3.200 KM I TIMMEN

Svenska flygvapnet har inte en chans mot Blackbird, som ligger på en höjd av 25.000 meter och håller en fart av 3.200 km i timmen.

Trots att Blackbird aldrig kränker vårt luftrum, åtminstone inte officiellt, kan dess avancerade foto- och avlyssningsutrustning, kika in över den svenska gränsen. Exakt hur långt besättningen kan se är en väl bevarad hemlighet, men enligt den välinformerade tidskriften "Jane's All the Worlds Aircrafts" klarar SR-71, att under en timmes flygning fotografera en yta på 45 x 45 mil.

SAAB:s SF-340 är ett helsvenskt AWACS, för 73 miljoner kronor. Det förbättrar flygvapnets radarspaning på låg höjd och ska också kunna övervaka större havsytor. I motsats till sin amerikanska motsvarighet, har SF-340 ingen radardiskus på översidan av flygkroppen, utan en balk som hänger ner på undersidan.

Det är svårt att förstå varför amerikanska AWACS skulle ha "genat" över södra Sverige om man ville avlyssna t ex det dåtida Sovjetunionen. Främmande flygplan avvisades obönhörligt av Viggen eller JAS och för USA:s del fanns det en rad andra flygvägar in mot ryssarna, t ex via NATO-landet Norge.

KAMOUFLERAT UFO

Nej, även det AWACS-liknande planet förefaller ha varit ett kamouflerat UFO.

Rent logiskt är det naturligtvis mindre uppseendeväckande att komma maskerad till helikopter och flygplan än som UFO:s, om man vill dölja vad man håller på med, och det vill uppenbarligen utomjordingarna.

Jag fick kännedom om OT-fallet i den lilla östgötabyn den 31 mars. Den 19 maj försökte jag med hjälp av en god vän använda hypnos, för att ta reda på vad de vuxna eventuellt visste om ombordtagningarna.

Men hypnosen fungerade inte, vare sig på Barbro Larsson eller Gerhard Persson. Andra i byn hade haft OT-upplevelser de kom ihåg, men dessa ville inte ställa upp på min dokumentation.

Förutom att det AWACS-liknande planet slutade flyga över byn, hade också Petras OT-minnen upphört och över huvud taget hade allt återgått till det normala igen.

Barbro Larsson var lika förbluffad som mig, och sa: "Petras sista kontakt var den 16 april, då det kom en ny typ av varelse som skrämde upp henne rejält".

SPETSIGA ÖRON

Petra själv beskrev den som av hennes längd, klädd i en blå overall, med stort huvud och spetsiga öron. "Jag bad att den skulle försvinna och det gjorde den också", sa den tioåriga flickan . "Först fick jag ett telepatiskt meddelande ifrån den, som sa att den skulle återvända, då den hade ett viktigt budskap till mig".

Men den spetsörade varelsen återvände inte, åtminstone inte som Petra kunde minnas.

I och med att händelserna upphörde, kom jag inte längre än jag hade gjort och så slutade det med de flesta OT-fall. När man trodde att man kommit något på spåren, och hoppades att man skulle kunna få någon förklaring till det som hände, slog utomjordingarna (eller intelligensen bakom fenomenet) till och berövade en allt man hade arbetat för.

FOTNOT: Familjerna i den lilla östgötska byn heter egentligen något annat.

Reportage, intervjuer och bilder: Jan Sundberg. Vittnesteckningar: Signaturen Petra och Gerhard Persson. Actiontales.st Copyright 2010.