REPO MEN recenserad av JAN SUNDBERG:
I FRAMTIDEN KAN KROPPSDELAR KOSTA DIG LIVET
Foto: Universal Pictures, Copyright 2010

Har med tiden börjat ogilla våldsamma genreer och Repo Men hör inte till en av mina favoriter precis. I öppningsscenen kommer en repo hem till en person som fått en konstgjord kroppsdel som han inte betalat. Bang! Bang! Och sedan ligger han där ihjälskjuten. När hustrun skriker och ger sig på repon, blir även hon skjuten.

Sedan tar repon lugnt och stilla fram en skalpell och skär ut det konstgjorda hjärtat ur mannens kropp och den scenen är både onödigt grym och blodig och fick det i alla fall att vända sig i min mage. Fy faan, säger jag för en sådan film!

Det måste vara de grymma tiderna vi lever i, som gör att Hollywood försöker tjäna pengar på sånt här dravel. Inte ens under de s.k splatterfilmernas storhetstid för 25-30 år sedan fick vi se sånt här så grafiskt som vi ser det nu.

Repo Men kallas på omslaget för en actionfilm, men är i själva verket en science fiction-historia och det är det som gör att den slunkit igenom filmcensuren. Science fiction är ju inte verklighet på samma sätt menar man, men där har dom gjort en rejäl tavla.

I filmens sjuka framtid har ett företag som heter "The Unionen" tagit över den amerikanska sjukvården. Man opererar in nya och tekniska kroppsdelar på folk, men smakar det så kostar det och kan man inte betala inom föreskriven tid, så kommer repo men med sina vassa knivar och skär ut saker och ting ur kroppen. Vart som helst, hemma, på gatan, överallt där dom kan få tag i den betalningsskyldige.

Repo man kan i sin striktaste betydelse översättas med "inkasserare", någon som tar tillbaka en (obetald) vara, i filmen alltså ett tekniskt kroppsorgan. I USA finns det faktiskt repo men som på fullt laglig väg kan återta obetalda bilar, men dom måste vara anställda av ett företag och kunna visa ID-handlingar på det om polisen dyker upp eller om dom blir polisanmälda när dom drar iväg med drömbilen. Dom får inte bryta sig in i garage eller ens ta bilen ur ett olåst sådant, bara konfiskera den om den står på allmän plats, det vill säga ute på gatan.

I filmen är Jude Law och Forest Whitaker (båda två normalt väldigt duktiga skådespelare) radarparet som arbetar åt The Union, och visste jag inte bättre skulle jag vilja säga att namnet, som faktiskt betyder "fackföreningen", syftar på just en sådan och att undertonen i filmen går ut på att visst kan man gå med där, men betalar man inte tas medlemskapet tillbaka och samtidigt monteras man ner, bit för bit.

I USA hatar man ju fackföreningar så jag tror inte att jag spekulerar så långt ifrån sanningen, men det är säkert inte det här ni vill höra. Betyget blir tyvärr lågt för den här C-filmen. Du som är ung och har något innanför pannbenet, rekommenderas att köpa en stor påse chips och en flaska med Coke istället för att hyra eller köpa den här rullen, lägga armen runt flickvännen och ha en riktig myskväll i soffan...

BETYG: