CASH recenserad av JAN SUNDBERG:
FILMEN SOM DRUNKNAR I GAMLA TALESSÄTT!
Foto: Universal Pictures, Copyright 2010

Ärlighet varar längst, sägs det. Knappast! Den som tiger han samtycker, är ett annat talessätt. Glöm det! Men att "den girige faller på eget grepp" och "en del straffar Gud direkt" verkligen stämmer, det är den här kalkonen ett bra bevis för. Att den annars så professionelle Sean Bean gjort en B-film som CASH, förvånar mig och även om den bitvis innehåller underhållande action är det ingen höjdare precis.

Handlingen är lika tunn som min plånbok i dessa bistra tider.

Engelsmannen Pyke (Sean Bean) flyger till Chicago för att se hur hans tvillingbror har det. Denne beskriver hur han schabblat bort en väska full med stulna pengar, som hamnat på motorhuven till en gammal stationsvagn ägd av Sam (Chris Hemsworth) och hustrun Leslie (Victoria Profeta). Pyke erbjuds hälften om han kan hitta väskan med pengarna.

När Pyke sedan hittar Sam och Leslie spårar filmen ur totalt. Av väskans 600.000 dollar har paret gjort av med och/eller gömt ungefär hälften. Pyke övertalar dem att skaffa fram pengarna och det tar nästan 40 minuter. Under tiden får vi en mattelektion där Pyke räknar och räknar, dividerar och demonstrerar hur mycket dom har kvar att betala honom. Gäääsp!

Det här hade absolut kunnat bli en actionkomedi, istället blir det ett sömnpiller för alla utom möjligen matematiker. Victoria Profeta är visserligen något att vila ögonen på om man är man, men Chris Hemsworth är det inte om man är kvinna. Då är Sean Bean säkert mera tilldragande, men han har fullt upp med att räkna pengar.

Filmen är ologisk, osympatisk och till och med oamerikansk och att sätta in Sean Bean med sin brittiska accent, gör att kalkonen börjar kackla redan efter knappt en timme.

Ingenting ont om judarna nu, de led tillräckligt ändå i nazisternas våld under andra världskriget, men precis som de gick mot sin död utan att protestera, lyder Sam och Leslie den enfaldige gangstern Pyke, tills en dag måttet är råget och då... nej, det blir ingen minnesvärd upplösning på filmen, men lite, lite action blir det förstås.

Dock: hade jag betalat 40 eller 50 spänn för att hyra den eller köpt den för runt 169 surt förvärvade riksdaler, hade jag kanske blivit lika girig som Pyke. Så dålig är den här rullen och då fattar ni va...